Det är annandag jul och morgonen är tidig. Ett avglömt alarm väckte mig vanlig veckotid, det är ju ändå måndag, och sedan kunde varken de fyra underverken, den gula valpen eller jag somna om. Så jag sitter i den tidiga morgonen med mugg te och en hård macka med julköttbullar på. Julmatens sista rester. Snart […]
Sedan snön försvann är det kompakt svart utanför köksfönstret på morgonen. Inte en ljuspunkt så långt ögat når. Jag ser inga andra hus från köksfönstret, inte från något annat fönster heller för den delen och några gatlyktor finns inte här. Svart som natten, stilla och lugnt men ute i hundrummet lyser de sju underverken upp.
Helt ofattbart hur fort veckorna med en valpkull går. Skönt ändå att vara i hamn nu. Idag var det besiktning för hela gänget. Alla sju fik okejstämpel och inga avvikelser hittades. Vaccination och chip fick det med. Alla fem tjejerna var tysta när de fick både vaccinationen och chippet i nacken medan båda grabbarna blev
Det svåraste med inlärningen av närsökssignalen är inte att betinga signalen utan snarare att hålla hunden i rätt balans så att den ska kunna koncentrera sig och leta lugnt metodiskt i stället för att ta till benen och öka farten. Att springa snabbt är som regel inte svårt för en hund och inget vi behöver…...
Tankar om närsökssignal Read More »
Jag tänkt att hon skulle sluta äta lunch. Den gula labardorvalpen. Men jag ser ju på henne att det var den absolut dummaste tanken jag kunde komma på. Magen kurrar och hungern lyser i ögonen på valpen. Självklart kan vi inte sluta med lunchen tänker jag och fyller på lite extra i skålen innan jag
Inte riktigt dags än Read More »
I en hög i hallen ligger något som ser ut som en hög trashankar. Det är färger, tassar, ben och öron i en enda röra. Cockerligan har slagit sig till ro för kvällen med sällskap av ett par svarta labradorer. De verkar nöjda med trängseln för det snarkas gott från högen och alla ser ut
Hungriga vargar jagar bäst Read More »
Sakta kommer styrkan tillbaka och kroppen blir samarbetsvillig igen. Det räcker med att vara sjuk några få korta dagar för att verkligen uppskatta att må bra. Jag har tagit klivet ur soffan och känner energin komma över mig igen. Tacksam över att komma väldigt lindrigt undan ännu en gång. Nu behöver jag bara upplysa mig
Den hund hon har blivit Read More »
Jag skulle kunna skriva en hel bok om Lyra. Åtminstone tillägna henne en hel bok. Fast nu skriver jag ju inte böcker. Jag skriver i min blogg och där får Lyra i alla fall ett visst utrymme. Men med tanke på hur stor plats vår minsta hund tar i flocken och slottet borde egentligen varje
Like water off a ducks back Read More »
På morgonen var det valplekis på köksgolvet igen, tillsammans med Mamma Vi. Hon är fantastisk med sina små, leker och fostrar på golvet och sedan sover de små i hög ihop med mamma i någon av bäddarna. De har slutat dia helt nu. Frågar inte ens efter det längre. Baren är stängd och torrlagd och
Lika barn leka bäst Read More »
Det är vinter och vackert men mörkt och snorkallt och slottet är fullt av valpar. I slottet bor också ett helt gäng något understimulerade unghundar eftersom nyss nämnda mörker, kyla och valpar begränsar möjligheten för deras sysselsättning. Mitt upp i det har slottsherren och jag blivit sjuka med. Samtidigt. Så aktiviteterna blir ännu färre för
Ödet skrattar åt sannolikheten- engelskt ordspråk Read More »
..jag är en sådan som tränar hundar, egna och andras, men allra mest tränar jag nog andra hundars ägare. Jag är mamma med, till tre vuxna barn och farmor/mormor till en hel hög barnbarn. Lever och bor tillsammans med Thomas, i bloggen också kallad slottsherren, och en flock hundar på landsbygden i Västsverige. Där driver jag mitt företag med inriktning mot hundar och deras ägare. Brinner för jakt och träning av och med retriever och spaniel och så skriver jag med, om hundträning och vardagen med vår hundflock bland annat. Genom åren har vi fött upp några goldenkullar med, i väldigt liten skala och kan hända blir det labrador och cockervalpar i framtiden också. Vi får se. Välkommen att följa oss!
