Katarina Eriksson

Lyra säger att det ät matdags. Med all den auktoritet hon kan uppbåda låter hon påskina att middagen är försenad och läget akut. Maten bör servars nu! Pronto! Jag förmodar att vi gör bäst i att rätta oss efter hennes önskan. Om inte annat för att slippa drabbad av cockerdrottningens dåliga humör som liksom mitt […]

jag vill inte alltid klappa dig. Jag säger det till den svarta labradoren när jag möter hennes lött skelögda blick. Hon är väldigt bra på att få som hon vill. Kräver min uppmärksamhet och får den. Odelat. för det är sådan jag är, blir svag i samma ögonblick som jag möter hennes bruna ögon. Mildare

Ja men så var jag där igen då. I avrundandet av ännu ett sommarläger med väldigt trevliga deltagare. Jag har det fint på jobbet. Lite regn dag två den här gången men regn just nu känns i det närmaste befriande. Fast jag kunde tagit med mig bättre regnkläder. Nedvarvning och reflektion nu men fortfarande rätt

Det har regnat! Jag vaknade till ett stilla strilande utanför fönstret och kände svalkan regnet förde med sig. Till och med hackspettsungarana var tysta och stilla. Det har inte regnat här sedan någon av tisdagarna i mitten av maj så det var efterlängtat nu. Jag fick precis vad jag önskade med tänker jag, ett stilla

Ljudet av sommar. Rasslat i asparnas löv i sommarbrisen, en gräsklippare någonstans långt bort, humlors surrande. Och så hackspettsungar. Om man har hackspettsungar i sin närhet så missar man inte dem. Det finns inte en chans. De hörs vida omkring och hela tiden. Ett ändlöst tjattrande om mat och uppmärksamhet och vad nu det mer

Nu blir det för djupt för mig tänker jag och klickar bort artikeln om spiritualism som jag just börjat läsa. För djupt och för lite anknytning till det jordiska. Och mig. Eventuellt har jag fel så jag sparar artikeln i alla fall, tänker att den någon gång kanske. Men jag vet inte. Fötterna på jorden

Tänk att få öppna dörren rakt ut till perfektionen den tidiga sommarmorgonen bjuder på. Dra ett djupt andetag med frisk luft och titta ut över grönskande fält och skogsdungar till fåglar sång och dovhjortars betande i skogsbrynet. Hjortarna har klivit ut i solsidan och går där och tuggar förnöjt medan de korta svansarna vispar fram

Vi har grillparty i värmen. Det är bara slottsherren och jag men vi trivs gott i varandras sällskap så det är bara fint. Nio hundar hänger med oss också. Doften från grillen i sommarkvällen ör helt underbar och högsommarvärmen i juni är magnifik. Om det bara inte varit för regnbristen och brandrisken. Men ändå. jJag

Han lägger framtassarna på mitt knä och luta huvudet mot min mage. Jag klappar honom på huvudet, rättar till luggen och tittar in i hans vänliga ögon. Snart tio år har han hunnit bli min bruna vän. Femton kilo äkta cockerkärlek som trofast funnits vid min sida genom alla de åren och jag förvånas än

Efter den inledningen känns ord överflödiga. Åtminstone ord som redogör för vad jag gjort under dagen. Det är som sagt inte prestationen och görandet som räknas och man behöver rakt inte överträffa sig själv. Egentligen. Men ändå. Jag vill gärna göra lite bättre varje dag. Hopplöst svårt faktiskt. Att inte vara prestationsbaserad. Det är tjugotregrader