Katarina Eriksson

Då var det dags igen. Regnet strilar mot rutan och några dagars sol och uppehåll är förbi. Februari. Jag samlat ihop regnkläder och tillbehör för dagens jobbtimmar utomhus och funderar över hur många lager ull jag ska ta på mig, Två grader enligt termometern. lite vindbyar på de och ett isande regn. Inte det ultimata […]

Skogen och jag. Vindens vinande i granarna toppar och porlandet från mindre vattendrag. Fågelsång. Ändå tyst och stilla. Alldeles själv men ändå inte ensam. Jag har alltid trivts skogen. Känt mig hemma där sedan jag var liten. Långt innan jag ens hade någon hund att dela upplevelsen med. Då var drömmen en hund att ta

Det är ljust nästan till klockan sex på kvällen nu. Lad är lycklig. För slottsherren hinner ta med honom ut efter jobbet. Jag blir lycklig av att se Lad så tillfreds. Slottsherren blir lycklig av att hinna ut i ljuset. Alla blir lyckliga när ljuset kommer tillbaka. Det finns säkert något enstaka försumbart undantag från

Ett letande efter en liten slangkoppling på lördagskvällen fick mig att rensa hur en av våra kökslådor med ”braatthanågongångsaker”. Någon slangkoppling fann jag inte men en hel massa skräp och några nyttigheter. Bland annat har vi nog tändstickor för de närmaste tre åren eller något liknande. Det kan kanske vara bra. Efter utrensningen går nu

Den gula valpen håller på att svälta ihjäl igen. Hon SVÄÄÄLTER låter hon meddela. För maten är en timme försenad och det är mer än vad en hungrig labradorvalp kan hantera. Men det har blivit bättre. Mycket bättre. Hon har väl märkt att hon faktiskt överlever vid det här laget. Och så är hon ju

Jag rör mig vant framför köksgolvet, startar vattenkokare, lägger två ägg i en kastrull och häller upp frusna bär i fruostskålen. Släpper ut hundar, knappar igång radion och sätter färg på ögonen redo att möta dagen med lite piggare blick. Mina morgonrutiner sker invant och säkert för jag har gjort på samma sätt under väldigt

Träning ger resultat. Det borde jag verkligen veta vid det här laget. Ändå blir jag glatt överraskad varje gång resultaten visar sig. Som med lilla Till. Hon tar sig. Träningen tar sig. Sedan några veckor tränar jag henne mer ”på riktigt”. På två sätt egentligen. Först den mer vardagliga träning som består i att jag

Tidig morgon. Värmen från kaminen sprider sig och temuggen är fylld. Den gula valpen, numera unghunden och pocketcockern knör vid mina fötter. Båda vill vara närmast fötterna och båda är måna om att ha den gröna paprikan i tryggt förvar. Knör är förresten ett Göteborgskt eller Västsvenslkt ord för trängs/knuffas som tydligen inte godkänns av