Katarina Eriksson

Jag tror min inre kompass har kommit i rubbning. Lätta fötter på barmark tog mig i fel riktning i morse igen när jag drog åt vänster i mossen fast snön smält bort bland alla likadana träd. Förvånat såg jag mig omkring när jag inte kom fram där jag borde men med hjälp av trafikbruset som […]

Hur hanterar du nu årets mörkaste vecka frågar de på radion och jag undrar om det verkligen var nödvändigt med den påminnelsen precis när snön i stort sett försvunnit och det är svart och eländigt mörkt ute redan som det är. Det är väl bara att gilla läget och härda ut och vara evigt tacksam

Det droppar rejält utanför köksfönstret och slasket är ett ovälkommet faktum. Slottsherren får pressa bilen ordentligt innan han lyckas slira av gårdsplanen för att ta sig till jobbet och jag funderar över hur lång tid det kommer ta innan gruset töat fram. Det kommer att bli gräsligt smutsigt, lerigt och trist men det är bara

Ännu en helg med vackert vintervitt är på väg att passera. Enträget har jag försökt njuta av snötäcket och allt det vackra så mycket det bara gått eftersom smhiappen avslöjat för mig att det väntas bli åtta grader varmt på onsdag. Och sol. Jag anar hastigt uppkomna vårkänslor komma smygande när jag precis tagit plats

Jag sörjer redan snön som ska smälta bort om ett par dagar och övergå i slask. Hade så gärna behållit vintern lagom ett bra tag till. Redan på morgon deppade jag lite över det då termometern vippade över till plussidan även om jag fortfarande inte kunde höra det karaktäristiska takdroppet överhuvudtaget. Det stör mig att

Det är vinter utomhus men inne slottet verkar det råda någon sorts microklimat som liknar vår. Några av krukväxterna skjuter nämligen skott, rödklövern har börjat blomma och den senaste tiden har flera insekter traskat runt på sin sex ben på bänkskivor, väggar och golv. Små flugor av olika slag, ett par skalbaggar av oidentifierbar sort

Visst är det fint tänker jag, att vänskap kan bestå för alltid och ännu längre. Jag hoppas att det är en sådan vänskap jag och min svarta unghund odlar. Det känns faktiskt så. För en stund sedan tränade vi lite ”hålla kvar” på köksgolvet med hjälp av en liten dummy och en gummiboll och pocketcockerns

Jag tar in Min och Vi i köket till mig. Tänker att vi kan umgås på lite avslappnat vis medan jag knappar på tangenter och förbereder middagen. De båda tikarna stormar in själaglada över mingelstunden fast att jag är ganska osocial när jag sitter vid datorn. Kanske väntade de sig varsin Kong med mjukmat från

På skjutbanan med slottsherren igen. Stela fingrar och nordanvind i nacken men vansinnigt kul ändå. Och svårt. I alla fall vissa duvor som jag inte träffar trots ihärdiga försök. Men skam den som ger sig förstås. Bästa receptet för att inte tappa självförtroendet helt är dock att släppa taget om den krånglande duvan, sikta in

Ibland får man revidera sin uppgifter snabbt. Som när jag precis publicerat ett blogginlägg och skrivit att slottsherren inte tar gulliga Lilli med ut på träningar där hon får sitta och titta på när andra hundar jobbar och han plötsligt gör det. Jag kan knappt mer än ha hunnit trycka på publiceraknappen och sedan gå