Katarina Eriksson

Nu syns det..

..en fin rundning på Vis mage och hennes ”midja” har försvunnit. Aptiten är lite bättre igen och självklart få hon exakt som hon vill med det allra mesta. Hon har slagit av tempot på promenaderna och galopperar inte som hon brukar. Kommer en dummy eller boll fram glömmer hon däremot sitt tillstånd en stund och

Nu syns det.. Read More »

Alla dessa små

Valpen sitter fint och tittar längtansfullt mot köksbänken. Hon önskar sig mat igen. En skål fylld till bredden med uppblötta foderkulor. Jag undrar hur mycket hon skulle äta på en dag om hon fick bestämma själv. Hur många skålar som hade gått ner. Som variation får hon ibland maten serverad torr. Utspridd i gräsmattan eller

Alla dessa små Read More »

Full pull forward

Det är inte bråttom någonstans. Inte bråttom med unghundars träning. Inte bråttom att skicka på nummer två i en dubbelmarkering och inte bråttom dirigera vidare efter att man blåst stopp. Inte bråttom att meritera hunden. Inte bråttom alls. Någonstans. Ändå är det ett fasligt skyndande hela tiden. Mig själv inkluderad. Det är ju så mycket

Full pull forward Read More »

Att vara chef är en position, att vara ledare en relation.

Valpen är pigg och yster. Och vrålhungrig. Klockan är tjugo över fem när jag hasar fram i tofflorna i det frostiga gräset till den stjärnklara himlen. Valpen skuttar runt fötterna. Längesedan jag såg så många stjärnor faktiskt. Jag funderar över om det varit mulet eller om jag glömt bort att titta uppåt. Valpen är nöjd.

Att vara chef är en position, att vara ledare en relation. Read More »

Halvtid

Halva dräktigheten nu. Och visst finns det en liten rundning på magen som inte funnits där förut. Slottsherren och jag tittar på fröken Vi där hon ligger på golvet. Vi hummar lite och nickar. Minsann är den där. Valpmagen. Glädjen kommer smygen när vi konstaterar det, tillsammans med en rätt rejäl suck för vi vet

Halvtid Read More »

Rulla till toppen