Året som gått

Årets sista dag bjöd på sol. Underbart efterlängtat solljus. Det har verkligen varit en bristvara den senaste tiden så när solen steg idag kändes möttes den av spontana applåder. Vi har haft en fin dag ute tillsammans med hundarna, de ligger nu välrastade och tränade i det trygga hundrummet och ska förhoppningsvis inte störas av raketer och smällare. Det brukar inte vara något bekymmer här i slottet för grannarna i närheten har inte haft fyrverkerier på många år. Men man kan ju aldrig veta säkert så vi tar det säkra före det osäkra och skyddar hundarna från oförutsedda händelser så långt det är möjligt.

Bäst fixar 1a ekl på debuten i klassen på B-prov i Halmstad i maj.

Nu sitter jag parkerad vid laptoppen med ett glas vin och en skål vinägerchips. Chipsen som var de gräsligaste jag visst när jag provsmakade dem i England som tonåring men som nu är ohotade favoriter. Radiosporten med skidåkning och hockey strömmar ut radion. Sportintresset är i stort sett obefintligt i slottet men trivseln i sportkommentatorernas röster har hög mysfaktor och lämnar en känsla av gemenskap och tillhörighet, så sporten får fortsätta rulla. Jag tänker mig en stunds skrivande och reflektion över året som gått innan nyårsmiddagen skall tillagas. Jag har fått en reflektionsövning att göra av min äldsta dotter med. Så den tänkte jag ta mig an. Uppgiften är att reflektera över tre saker som jag gjort bra under 2019 och varför det var bra.

Vi vinner Agria Fame Fair Cup på Tullgarns slott i maj tillsammans med vår uppfödare Lena. Vilken dag!!!

Året som gick började fint, det var gott om ljusglimtar, bra hundträning, trivsamma jobbuppdrag, mycket odling, gemenskap, fina resultat på hundfronten och sedan kom makalöst fina jaktdagar under hösten. Utöver det har det också funnits lite motigare saker. Jag tror bland annat att vi aldrig tidigare drabbats av så många småkrämpor, magsjukor och förkylningar som vi gjort i år. Småsaker i och för sig men de har haft en tydlig tendens att krocka med roliga aktiviteter vi skulle ha varit iväg på. Så många av planerna har fått justeras, ändras och ställas in. Vi har också tagit rekord i skadetillfälle på hundarna då vi under sommar och höst lyckades ha tre försäkringsärenden för tre olika hundar igång samtidigt. Veterinärbesöken har varit många under året och försäkringsbolaget har fått bekänna färg. Vilket de också gjort och snällt och fort betalat ut ersättningen. Sensommarens och höstens skador på hundarna gjorde också att det inte blev fler provstarter men med förhoppning om friskare hundar nästa år satsar vi på nya starter då. Årets fasanutsättning gick inte heller den riktigt i lås. Eller egentligen började det jättebra, fasanerna var friska och fina och hördes och syntes överallt runt slottet. Vi fick några fina möjligheter till bra träning och slottsherren sköt en fasan för Lyra vid ett tillfälle och fasanerna var en prydnad i trädgården. Så mycket mer än så blev det dock inte då i stort sett samtliga fasaner plötsligt försvann under en och samma vecka. Optimist som jag är så övertygade jag slottsherren om att de lika plötsligt skulle vara tillbaka igen och att de fanns någonstans i närheten. För lite så har det varit tidigare år. I år visade det sig dock vara fel, fasanerna kom aldrig tillbaka. Tyvärr har vi förlorat vår fina flock med dvärgkochin också. Någon tog höken och någon annan blev sjuk, vi slaktade en av de två tupparna eftersom de började slåss och dagen efter vi gjorde det förolyckades den andra tuppen. Kvar var en ensam hönskyckling som en av hönorna ruvat fram tidigare. Hon fick en tuppkyckling och ett gäng fasaner som kompisar efter ett tag och har vuxit till sig till en vacker gråblå höna i fin storlek. Värper gör hon också och nu går hon tillsammans med tuppkycklingen Emil som utvecklats rejält och blivit den största tuppen vi någonsin haft. Kanske kan han avskräcka höken med sin storlek?

Vår goldentik Vi, Yesreives Veni Vidi Vici, placerar sig tillsammans med husse som 3a på årets unghundsderby med över tvåhundra startande hundar. Vinner gör våra labradorers uppfödare Lena med egenuppfödda Sky. Wow! Dagen efter startar vi labbegrabbarna i elitklass workingtest i ösregn, Bäst placeras som 2a och Lakrits som 3a endast slagna av kompisen Trond med Barn som tar 1a platsen. Så kul!!

På jobbfronten vill jag tacka alla kursdeltagare som kommer hit för att gå kurs eller träna privat. Ni ger mig förutom möjligheten att jobba med det jag brinner för så mycket mer tillbaka. Att få förmånen att följa er och hundarna genom motgång och framgång är fantastiskt roligt och givande. Jag vill också tacka alla er som köpt våra ulltäcken, muggar och andra prylar och som följer oss på bloggen och instagram och skickar fina tankar och kommentarer. Sedan augusti har jag varit helt tjänstledig och kunnat gå ”all in” i hundföretagandet. I vår fortsätter det med många nya kurser och elever och jag ser verkligen fram emot att träffa er alla. Om jag ska fortsätta jobba heltid med hund är inte riktigt klart än. Jag ska utvärdera och reflektera lite till över det innan jag bestämmer mig för hur jag ska gå vidare. Som alltid finns det många plus och några minus som ska vägas mot varandra innan beslutet kan fattas.

I början augusti vinner Lakrits och husse Svenska Elitmästerskapet som går som officiiellt b-prov i grundomgången och final i form av mocktrail. (Bäst startar förövrigt på samma prov men går ur hand på vattenarbetet så den starten har vi förträngt.)

Det har blivit en del förändringar i hundflocken under året med. Larsson har lämnat oss, hans tassar höll inte längre och beslutet var oundvikligt om än väldigt ledsamt. Vi saknar den trygga genomsnälla hunden. Då jag har ett uttalat mål med avel och alla hundar tyvärr inte håller måttet för det av olika anledningar så fick Heather flytta till Jennie och Henke i början av året, hon kunde verkligen inte fått ett bättre hem. Eller en bättre förare än Jennie! Flow bor numera hos Sigrid- Marie i Norge och utbildas till skolehund där hon kommer helt till sin rätt. Inte heller hon kunde fått det bättre. För oss känns det alldeles underbart att de här härliga hundarna har kommit till rätt ställe där de verkligen får möjlighet att ”blomma ut” och göra nytta inom jakt och samhällstjänst. I början av sommaren kom Lakritsdottern Svart tillbaka till oss. När Svart kom hem väcktes en oväntad känslostorm hos mig. På ett sätt var det som att få hem alla mina tidigare förlorade tikar i ny skepnad. Det låter hur knäppt som helst och var det också, jösses vad svårt jag hade att släppa taget om henne igen. Men jag lyckades och Svart lever nu en jaktlabradors drömliv hos Inger och Torbjörn och jag går här hemma är lycklig över att det blivit så bra. Det har tillkommit en hund till flocken med. Lilla cockertiken Rota. Som Flows raka motsats klev hon över tröskeln till slottet med en viss försiktighet. Nu har hon hunnit bli åtta månader och jag har börjat träna henne så smått. Det ser lovande ut men framtiden får utvisa. Vis av erfarenhet vet jag att det är mycket som ska gå i lås innan man vet att det håller hela vägen så jag ropar inte hej förrän jag kommit över bäcken.

Med önskan om ett friskt och sunt nytt år fyllt med hundträning, odling och annat kul önskar vi er alla ett Gott Nytt År!!

Hösten har ägnats åt flertalet jakter, ofta tillsammans med både våra cockrar och våra retrievrar. Här trivs vi nog som allra bäst.

1 reaktion på ”Året som gått”

  1. Lena Gustafsson

    Ni har haft fantastiska framgångar, inte vilka som helst, utan riktiga tungviktar-framgångar. Vi som tränar hos er blir så stolta!!!!!
    Bara så himla tråkigt med stackars Bäst som inte fått blomma ut, håller tummarna att han snart är på banan igen.

    STORT GRATTIS TILL ER……
    Lena med flock

Lämna ett svar till Lena Gustafsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen