”All kunskap, alla frågor och svar finns i en hund”- Frans Kafka

Om jag inte vaknar tidigt av mig själv ser unga cockern Lad till att jag gör det. Han är en vanehund och håller hårt på tiderna. Kliver man upp klockan femochtjugofem på vardagarna så gör man det alla andra dagar med tydligen. Han väcker mig genom att slå med tassen på gallret som tjänar som grind i trappan. Det ljudet missar jag inte medan slottsherren oberörd sover vidare. Jag säger till Lad att gå och lägga sig ett tag till och då lommar han i väg till bädden en stund till. Fast det spelar egentligen ingen roll för jag är klarvaken och somnar inte om hur som helst. Det gör ingenting heller för jag gillar tidiga mornar. Problemet med det är bara att jag inte blir särskilt social och trevlig på kvällarna. Får då är jag trött.

Varför Lad vill upp tidigare än resten av flocken vet jag inte riktigt. Förmodligen har han bara sovit klart och tycker det är dags att ta tag i den nya dagen. Han vet också att lilla Till sover på övervåningen hos oss. Är det henne han väntar på kanske? Favoritlillasystern som är lika glad och pigg på lek och nya upptåg som han själv fast det är tidig morgon och alla andra sover. Så är det nog.

Som jag skrev sist så vänder det fort i hundträningen. Det gjorde det den här gången med. Gårdagens träning med den unga svarta var riktigt fin. Krisen i fredags är nästan som bortblåst och glömd. Lite annan kris blev det dock när vi på väg till träningsplatsen vi fick  randiga vildsvinskultingar följda av en hel grupp vuxna grisar framför oss. Förmodligen var vi lika osäkra på varandra allihop för grisarna kikade misstänksamt på oss. Vi tog beslutet att sakta vända runt och gå tillbaka samma väg vi kom. Det fick bli en annan träningsplats, för suggor med kultingar vill man inte störa i onödan. I alla fall inte jag. I stället tog vi oss tillbaka till samma plats där vi var dagen innan och la upp ett nytt träningspass där. Träningen gick som sagt nästan oväntat bra och det fick mig att fundera över hur mycket rätt sinnesstämning gör. Hos mig som förare. Särskilt tillsammans med den unga svarta som är en känslig själ och gör (nästan) allt hon kan för att göra mig till lags. Det krävs lite fingertoppsfeeling, tålamod och inkännande med en sådan hund men utrustar man sig med det kan det förmodligen bli hur bra som helst.

Vi tog en sväng med hundarna idag med. Hade stor planer om att besöka ett nytt ställe och se oss om lite grand. Vildsvinen satte dock käppar i hjulen igen för framför oss på vägen mötte vi en stor galt och några grisar till. Jag är verkligen inte alls bekväm med att ha dem tätt in oss när hundarna är med så ännu en gång vände vi försiktigt runt och gick vidare till ett annat ”nygammalt” ställe där vi vart förut fast för längesedan. Inte fel alls det heller. Här var det inga närgångna vildsvin som störde och vi kunde packa ur Kånken och fika med kaffe, te och ostmacka utan att behöva ha ögon i nacken. Jag är så glad över möjligheten vi har att vistas i naturen och alla upplevelser och möten med djur vi får vara med om men just vildgrisarna är jag inte så glad i. De är alltför respektingivande, snabba och oberäkneliga för att jag ska trivas med att ha dem på nära håll. Hundarna verkar inte ha något emot dem, de är varken rädda eller överdrivet nyfikna men jag misstänker att den unga svarta skulle gillat att jaga fart på dem om hon fått lov. Eftersom det inte är aktuellt varken nu eller någonsin fick hon fick pröva markeringar och bad från stenklippor i vågor i stället, så mycket vågor det nu blir i en mindre skogsjö placerad mitt i skogen. En nyttig och rolig erfarenhet särskilt för henne som inte varit med på den platsen förut. Jag tror det är dags att jag ändrar min uppfattning om hennes tidigare något tveksamma inställning till vattenarbete för här kastade hon i utan minsta fundering och simmade målmedvetet och kraftfullt i vågorna bland stenhällarna. Det är nog stenklippor det ska vara för en bra vattenträning om hon får bestämma och inte dyiga gungflykanter, jag förstår henne förstås precis för jag föredrar också klippor när jag badar. Eller sandstrand utan tallbarr.