Att möta våren med insikten att få se upplevelsen som finns gömd i varje ny dag
De fyra fasanhönorna gör sin plikt och lite till. Flera vackra ägg leveraras dagligen, fler ägg än vad det finns hönor faktiskt så jag undrar lite hur det går till. Har tuppen också börjat värpa? Äggen läggs lite här och var, helt utan ordning och system. Ibland mitt på golvet, en annan gång i en kruka eller uppe på en hylla. Något ägg hamna också inunder den uttjänta julgranen. Den platsen känns som den mest lämpade för ett rede och ruvning av de valda. Jag undrar om hönorna har något slags system som jag inte förstår eller om äggläggningen bara sker slumpmässigt? Kanske äggen ”ramlar” ur i farten bara? Vi samlar och hoppas på många söta randiga små kycklingar.
Kvällen är här igen och det mörknar sakta. Så makalöst skönt det är med de ljusa kvällarna. Möjligheterna de ger. Ikväll hann vi träna den unga gula och gulliga Lillie i fårhagarna efter jobbet med solen som sällskap. Men det var kallt. Något måste jag ju ha att klaga på. Nordan och några få plusgrader. Jag vill fortfarande ha tvåsiffrigt och ljumma vindar. Slippa vantar och nare. Och långkalsonger. Som det känns nu blir långkalsongerna kvar till midsommar. Minst. Jag tittar på mina nyinköpta fröpåsar som ligger och väntar på köksbänken. Längtar lite men mest på det trötta sättet och inte på det där pigga energigivande. Visst går det att pilla ner fröerna när det är kallt och låta dem ligga där i väntan på att gro av värmen men inspirationen saknas i kylan. Kanske gör jag det ändå för när jag tänker på jord och groende fröer känns det lite lustfyllt och lockande i alla fall. Vädret ändå, vilken grej, något att ständigt förundras över, förfäras över och ett aldrig sinande samtalsämne. Hundarna verkar känna någon form av vårglädje trots frosten.Inga ledsna miner där inte. Lad och Lillie leker jage med skall i hundträdgården och springer runt, runt tills någon byter håll runt den stora alen. Samma träd som jag igår funderade över om vi eventuellt behöver ta ner på grund av ålder och rasrisk. Fast det är hundarnas favoritsträd så det kanske får stå där i alla fall tänker jag när jag tittar ut genom fönstret och ser dem leka.
För er som följ med ett tag vet ni att jag tidigare i våras startade projekt ”gasa på den gula hunden” men enbart markeringsträning och intensiva motivationshöjande träningspass då jag ville ha henne att ”brinna” mer. Så olika är de våra hundar att några behöver bromsas upp medan andra behöver tillåtas att gasa på. Gemensamt för alla är ändå att intresset för träningen och motivationen för arbetet behöver väckas innan vi börjar styra upp med lydnad och ordning och reda. Det gör vi förstås det med, styr upp, men inte i samband med träningen inledningsvis utan i det vardagliga livet med hundarna. Hur har det då gått med projektet och en gula hunden då? Bra skulle jag vilja säga. Riktigt bra. Hon är på en nivå nu där hon behöver vara och där jag vil ha henne men där jag också måste se och inse att det är dags att lägga lite broms och hejda henne. Från att ha varit en mild liten duvunge, eller klumpig flodhäst som vi kallat henne, har hon nu utvecklas till något helt annat. En del rävar bakom öronen menar slottsherren, och en hund jag måsta ha lite tummen i ögat på. Ett hemskt uttryck egentligen men det menas inte ordagrant förstås. Hur som helst, den unga gula har vuxit upp och är med den nyfunna jaktlusten varken särskilt mjuk, tillbakadragen eller försiktig längre och jag får börja ändra strategi. Den närmaste tiden ska jag lägga fokus på vändningar i fotgåendet och ren grund träning på sidotecken.
Det blir tio minuter Till med. Hon är underbar lilla Till, så mjuk, livlig och samarbetsvillig. Tio minuter med henne och livet är på topp. Det behövs inte mycket mer än så. Hon är inte typen av hund som behöver hårda träningspass varje dag, tio minuter nu och då är utmärkt och hon behöver varken lyftas eller dämpas för hon är alldeles lagom. Just nu i alla fall. Jag njuter och följer med.
Lass ska tränas med. Hon som aldrig varit varken mjuk eller försiktig. Hon är av annat skrot och korn. Lass Monster. Här försöker jag få det att svänga åt andra hållet. Kontroll och stadga.Ii allt utom våra små inledande sökövningar där det får vara full odämpad energi. Lass, och min huvuduppgift det närmaste är att sätta avlämningarna på plats. Den lite prydliga delen av dem. Första lektionen blir idag. jag är taggad och Lass är oberörd. Vi får se om det svänger med våra respektive inställningar när vi sätter igång med projektet. Känner jag Lass Monster rätt kommer hon finna sig väl tillrätta medan jag får anstränga mig till mitt yttersta för att inte förlora både tålamodet och förståndet. Men jag är hoppfull. Tillitsfull och full av förtröstan.
