Don’t let the things you want, make you forget the things you already have

Ljuset! Det är fantastiskt med dessa tidiga morgnar och långa ljusa kvällar. Lika överraskad av ljusets kraft möter jag våren varje år. I år är det kallare än jag vet inte när i april. Men det är ljust. Underbart. Jag noterar mängden av hackspettar och tranornas ändrade beteende och placering. I år går de på ”fel” fält, de är flera med. Håller inte till i mossen som de brukar. Nya par förmodligen. Det gamla stationära verkar inte finnas kvar. Två gråhägrar flyger förbi mot den blå himlen över mitt huvud. Vitsipporna spider ut sig under ekarna. Det trotsar ihärdigt kylan och kämpar på. Ungefär som jag tänker jag. Sorkarna kämpar väl de med, hela vår gräsmatta har fyllts av hål och gångar och jag undrar var ormvråken som brukar hålla ställningarna tagit vägen. Kanske ruvar den i sitt bo högt upp i en trädtopp? Ett gäng av våra fasanägg förvaltas nu av en av grannarnas höna. Hon ligger snällt på högen av små grönbeiga ägg med vingarna utbredda över skatten. Tjugotre dygn behövs och vi hoppas hon ska härda ut och ligga kvar till deras skal spricker. Jag tog vägen förbi pallkragarna igår. Tittade lite förskräckt på mossa och ogräs som lyckats ta fart i det bistra vädret. Någon höststädning av dem gjorde jag aldrig så det får jag igen nu. Så fort värmen kommer ska jag köra spaden i jorden och sätta igång. Som vanligt är det fart på både rabarber och gräslök. Härdade och tåliga bryr de sig inte så mycket om att våren är kall. De lever och växer på ljuset.

I den delen av mitt liv som handlar om hundar och träning tänker jag att vi också skulle må bra av att vara lite mer härdade och tåliga. Stå upp mer för vår grej, oss själva och vår hund i träningen. Även när det blåser och är kallt. Så mycket energi och missnöje som föds av allt det vi ser men inte har själva. Av vår otålighet. Allt vi önskar. Ett fantastiskt starkt närsök, ett galet snabbt stopp eller en idiotsäker inkallning och annat vi vill ha. Vi ursäktar och bortförklarar när vår egen träning inte går som vi tänkt. Men varför låter vi det störa oss så? Det vi inte har det längtar vi till och när vi har det vi vill står tiden nästan still. Känns raderna igen? Vart vi än når finns det alltid något, eller någon, ännu bättre, ännu snyggare, ännu effektivare. Den här eviga jämförelsen och tröstlösa strävan. Efter vad?

Namaste.