Heltidsvalpen

Att styra Flow genom dagarna är något i stil med ett krävande heltidsarbete där fyrtio timmars arbetsvecka inte räcker till. Här snackar vi övertid med flera timmar varje dag. Och lediga helger finns det inget som heter heller. Tack och lov sover hon fortsatt hela nätterna utan att väcka mig. Det är nog räddningen. Jag hoppas att det på något sätt ska betala sig i slutänden. Att slottsherren och jag ska sitta i våra fåtöljer i puben efter en lyckad jaktdag med Flow och dra på munnen när vi ser tillbaka på hennes jobbiga valptid och säga att ”det var allt värt det flera gånger om”. En djup suck slipper ur mig när jag tänker på orimligheten i den målbilden och jag får påminna mig om ”difficult road lead to beautiful destinations” ännu en gång.

Visst tar jag i lite nu, hon är väl en ganska normal energisk unghund och hon har en hel del plus i kanten med. Och hon kommer att lugna ner sig. Vill jag bestämt tro i alla fall. Dessutom ser hon till att jag håller mig alert och i god kondition och det är ju inte att förringa. Men ett vet jag säkert. Jag ska inte ha någon mer valp på lång tid. Mitt valpbehov är tillgodosett för många år framöver och jag kommer varken att lockas av söta valpbilder eller spännande kullar. Jag kommer vara helt omutbar! Ända till det dyker upp något jag inte kan motstå, en riktigt intressant goldenkull, en labradorvalp med ”våra” linjer i eller kanske en ursöt cockervalp med fin färg och Mer som far. Man kan ju alltid ombestämma sig…