Lyra äger

Prinsessan på slottet är fortsatt prinsessa även om jag de senaste tiden inte skrivit så mycket om henne. Mest för att hon hamnat lite i bakgrunden bakom den nya aktiva valpen, ett par gula hundar i träning och lite annat. Men slottets prinsessa vet oavsett det att hon är just prinsessa och äger slottets och dess inneboende. För det är nog så hon ser oss, som inneboende. Lyra är verkligen husses hund, ända ut i klospetsarna, fast när hussen är på jobbet duger jag rätt bra. Vi kommer riktigt bra överens då, särskilt när vi tränar tillsammans. I övrigt har vi rätt olika åsikter om saker och ting. Och om ordningsregler. Lyra är lite som ett kriminellt mc-gäng, hon skaffar sina egna lagar och regler och håller sig till dem. Jag suckar, kämpar emot och vägrar acceptera hennes villkorliga regler men vill inte ställa till bråk. Det går sådär. Hon äger som sagt. Jag lär mig en del av henne också. Av att se henne tillsammans med ganska rejält överaktiva Flow bland annat. Hos Lyra existerar nog inte så mycket pedagogik och genomtänkta handlingsplaner, och jag tror varken hon har plan B eller C om något inte går som hon tänkt. För självklart går det som hon tänkt. Lyssnar inte valpen och gör som hon säger så smäller det helt enkelt. Vet hut! Och valpen piper till och fogar sig med bakåtstrukna öron och inställsam kroppshållning och vet sedan precis var hon har Lyra. Där bits inte i några öron eller hängs i några svansar däremot vilar hon gärna intill Lyra och leker lite lättsamma brottningslekar. Som Lyra såklart äger de med. Det är rått och rätt och självklart.

Just nu väntar vi som bäst på att Lyra ska börja löpa. En kull valpar är planerad. Av oss. Jag hoppas Lyra tycker det är en god ide’ hon med, hon äger som sagt så passar det inte så passar det nog inte. Jag ser framför mig att det ändå blir som vi tänkt och att så där fem, sex gulliga cockervalpar i olika färger leker på köksgolvet om några månader under noggrant övervakande av Lyra. Ett är nog säkert, Lyras valpar lär få en grundlig uppfostran i vett och etikett och lära sig var gränserna går redan som små. Vilket gör det väldigt mycket lättare för oss tvåbenta när vi ska ta över fostran. Jag ska finnas till hands, om prinsessan tillåter, och hjälpa till där det behövs och så ska jag studera denna eminenta självklara tik och försöka lära mig hur en slipsten ska dras.

I slottet är det fredagkväll nu och slottsherren rockar loss i puben med ZZ-top och John Fogerty, medan valpen, hör och häpna, softar i köket och jag knappar på laptopen. Favoriten i musik väg just nu är annars Albin Lee Meldau. Vilken begåvning! Och vilka låtar, jag lyssnar och njuter så fort jag får tillgång till Spotify. Det är fint att liva upp gråvädret och mörka kvällar med lite bra musik. Dagen idag har varit grådisig och ett stilla duggregn blötte ansiktet och håret  när hundarna och jag var ute. Med lera långt upp på låren på regnbyxorna har vi promenerat och tränat lite. Inte många apporter var men några värdefulla apporter var. De gula och jag körde ospårade linjer på vackert mossbeklädd mark i kuperad storskog. Så stilla och tyst och marken var så mjuk så inte ens Bästs kraftfulla framfart kunde höras. En trio bestående av Vi, Mer och Larsson tränade sedan en rätt så lång memorie med bruten vinkel och några störningsmarkeringar. Vackra Vi studsade fram som hon brukar men blev nästan märkligt skärpt och samlad när det var hennes tur i övningarna. Två sidor av samma hund och två sidor av samma mynt.Eventuellt blir det riktigt bra det där.