Med sol i sinnet
..tar jag mig an det gråa vädret ute. Solen har lyst med sin frånvaro i några dagar och nu och den saknas såklart hejdlöst men som om det är en mening med allt så lyser istället alla gula höstlöv på träden som en dekorativ belysning i den grå tillvaron. För varje promenad jag går över fälten blir det allt mer lera som talar om att november snart är här. Mörka november när naturen stannar upp och allt går i vila inför vintern. Det borde vi med göra tänker jag, följa med naturen i svängningar, varva ner och och låta kvällarna bli långa och långsamma. Om det bara inte vore för den irriterande inneboende rastlösheten. Men den har blivit bättre med åren. Nuförtiden kan jag till och med uppskatta november, tillåta mig omfamnas av mörkret och känna mig rimligt okej med det.
Jag försöker samla ihop mig men tankarna sipprar åt alla håll. Datumen. De redan i förväg nedpräntade datumen på dagarna i kalendern spelar mig spratt och jag vänder siffrorna åt fel håll så fjärde maj blir femte april och så vidare och följden av det blir rent katastrofalt i min kursplanering av förklarliga skäl. Det är dags för en paus. Kursplanering kräver sitt och siffrorna tenderar till slut att utplåna hela min ork. Det är ett stort ansvar att styra sin egen tid tänker jag och skrattar lite lättat för mig själv när jag påminner mig om att jag åtminstone inte har någon chef som gnäller på mig när det blir fel. Å andra sidan har jag ingen chef som uppmuntrar mig när det blir rätt heller så det går väl på ett ut förmodar jag. Självledarskap är det nya. Trendigt på något sätt. Själva ordet återkommer både här och var nu förtiden märker jag. Förmodligen är det något vi gjort i alla tider men inte haft ett användbart ord för. Jag tror det är bra för att kunna leda sig själv är verkligen viktigt. Nödvändigt skulle jag vilja säga. Annars blir man lätt ett offer för andras viljor och det kan bli både trist och jobbigt. Dessutom kanske man missar något man väldigt gärna skulle vilja göra för att man inte leder sig själv dit. Med andra ord är det hög tid att inse att man inte ska förlita sig för mycket på andra utan hitta sin egen väg. I möjligaste mån. Men för att gå någonstans överhuvudtaget behöver man veta vart man är på väg och redan här dyker ett stort bekymmer upp för många av oss. Vi är allt för återhållsamma med våra drömmar och vet ju för farao inte ens vart vi ska ibland. Därför tänker jag att själv ledarskap är ett extra viktigt ord och område. Det finns kurser i det nu har jag sett. Och föreläsningar. I hundbranschen med. Kurser mot tävling eller finstämd kommunikation där inslagen av mental träning är stora och ordet självledarskap dyker upp redan i den första lektionen. Bra tänker jag för om man inte kan leda sig själv, vilket sannerligen inte alltid är så lätt i den uppsjö av träningssätt och metoder som finns att tillgå, så blir det inte direkt lättare att leda sin hund. Man måste nog börja i rätt ände ändå.
Här ett litet utdrag ur en text om självledarskap jag fann på nätet. Kan inte låta bli att tycka det låter fantastiskt bra fast nästan lite väl märkvärdigt. Finns det förresten någon som INTE vill ta kommandot över sitt liv? Det tror jag nog de allra flesta vill och funderar jag lite över i vilken ände jag ska börja här. Kanske med lite balanserad återhämtning? För just återhämtningen har jag inte kommandot över fullt ut. kanske inte överhuvudtaget när jag tänker efter.
Självledarskap är ett processinriktat helhetskoncept för dig som verkligen VILL förändra livspusslet och vill ta kommando över ditt liv. Som vill känna dig mer levande, sann och energifylld. De tre hörnstenarna medvetet Självledarskap, vinnande Kommunikation och balanserad Återhämtning blir dina stödjepelare.
