Så mycket kul
Jag letar efter känslan av ledighet där vi slingrar fram längs småvägar i det västsvenska sommarlandskapet. Förvisso behöver jag inte leta särskilt mycket alls för känslan kommer över mig efter varje krök av den slingrande vägen. Det finns så mycket att upptäcka, så mycket att se. Det är klassiskt svenskt sommarväder och solen döljs stundtals bakom molnen samtidigt som det blåser friskt och svalt. Jag längtar lite efter varm sommarbris och tjugofemgrader men klarar mig bra ändå. Såklart. Vi stannar vid en vacker strand längs Vänerns kant, köper en glass i den lilla campingens sommarbutik och äter den till vågornas brusande på den öde stranden och jag undrar var alla människor är? Glassen är kall, såklart, och jag knäpper fleecejackan högt upp i halsen och känner inte minsta sug efter ett dopp. En smula irriterande faktiskt när vi för en gångs skull har en hel sandstrand för oss själva.
Däremot badade vi i går kväll, i en stor hyfsat stor insjö med en jobbigt stenig strand. Jag saknade mina badtofflor tillika min balans och undrar var i hela världen den tagit vägen de senaste åren. Ett dopp efter en heldags hundträning med goda vänner eftersom vi tyckte vi kunde behöva fräscha upp oss lite innan den annalkande grillbuffen. Så väldigt mycket renare vet jag inte, det blev bara ett snabbt dopp men uppfriskande hur som helst. Minst sagt. Dagen därpå tränade vi hundarna och rullade sedan vidare på andra okända vägar med, förbi vackra röda stugor, hus i stort behov av omhändertagande, underbara blommande sommarängar och betande djur. Ett besök på en gårdsbutik med där vi passerat dess skylt ute vid landsvägen många gånger och ömsesidigt sagt till varandra att ”dit måste vi åka någon gång”. Fast någon gång har tagit väldigt lång tid på sig att infinna sig. Nu hände det. Gårdsbutiken och hela gården var fin, praktisk och genomtänkt. Ett verkligt fint utflyktsmål för barnfamiljer och andra. Men mysfaktorn och inspirationen uteblev. Istället promenerade vi hundrafemtiometer bort och hamnade i en underbar köksträdgård med möjlighet att köpa grönsaker som odlaren skördade medan vi väntade samtidigt som hans engagemang för odlingskonsten och grönsaker fullkomligt sprutande ur hans trevliga och serviceinriktade personlighet med en härlig brytning i språket. Ni vet när känslan infinner sig totalt av att träffa rätt människa på rätt plats och se auran som bildas runt dem när de passar så där helt perfekt in i sammanhanget som omger dem. Här var inspirationen på topp och slottsherren och jag gick genast och gemensamt igång på odlingstankar, möjligheter i slottsträdgården, odling och självhushåll. En damm med kanske, och så måste vi ha ett berg. Snittblommor. Odlingsbäddar. En påminnelse om bemötande med. Att bemötande betyder så otroligt mycket för helhetsupplevelsen. Jag tror jag ska ja ett pop- up café också. Att komplettera kursverksamheten med. Sju sorters kakor och hela paketet. Trädgårdsinnehavaren visade sig komma från södra Frankrike, ha vuxit upp bland grönsaker och sedan tagit cykeln till Sverige och blivit kvar. Livet. Tänks å mycket kul det finns att göra.
Som att träna unghundar till exempel. Den unga gula är ett lyckopiller för närvarande. Allt vi gör är kul, hon gasar och jag bromsar, håller i och håller om. Med måtta förstås för glädjen och hennes nyfunna kärlek för tygpåsar och allt vad arbete innebär vill jag behålla och förstärka. Vi har fortfarande mycket grunder att jobba med, oändligt, men vid sidan om det har jag pockat med henne ut på nya marker några gånger. Enbart tillsammans med slottsherrens och flocken egna hundar än så länge men snart kliver vi vidare. Världen är stor för henne och allt är väldigt spännande tycker hon och studsar på lätta ben lite i mesta laget. Jag kan inte låta bli att gilla studset heller för det är så nära knutet till några av hennes släktningar som jag tycker mycket om. Jag inser förstås problematiken med att ha en hund som studsar fram vid sidan så jag går nog se till att begränsa det. Snart. Det är för all del kul att träna de äldre hundarna med. Några dagar nu har vi tränat dem på nya platser och de har fått utmaningar i dirigeringar på spännande vatten och skogsterräng varvat med markeringsarbete. Gulliga Lillie tycks h tagit sig ur hormindimmorna och steppat upp igen. Kul och lugnande att se hennes tidigare jag komma tillbaka. Fröken Vi tycker allt var galet kul som vanligt men var ohejdat rörig på markeringsarbetet som brukar vara hennes styrka. Aldrig ska jag upphöras förvånas över hundarna och det är säkert en tanke med det. Svarta Min hade som vanligt en betydligt svalare inställning till arbetet men löste jobbet fint. I jämförelse enbart med sig själv och sig alldeles egen utveckling, inget annat. En väldigt bra värdemätare att komma ut så här, få pröva nya marker och andras övningsupplägg och se vad som håller och vad som brister.
Nu är vi hemma igen. Mellanlandar. Packar om. Jag reflekterar och mjuknar i känslan av det jag upplevt och sett under det dryga dygnet vi varit på resande fot. Ett litet avbrott i vardagen med stor insikt. Fint som snus.
