Med vaksamma ögon

Den svarta unghunden och jag blev serverade ett träningspass idag. Slottsherren stod vid rodret och jag fick vackert finna mig i att följa anvisningar och order om vilka apporter som skulle hämtas in och i vilken ordning. Det är väldigt nyttigt för både mig och den unga hunden. Särskilt för mig skulle jag tro, jag som är van att träna själv, planera upplägget och ha kontrollen. Att bli serverad ett träningsupplägg innebär att jag släpper på kontrollen och planeringen och enbart har koll på kontrollen på min hund och övningen vi ska lösa just för stunden. Fullt fokus på en uppgift i taget utan att fundera över nästa steg eller nästa övningen eftersom någon annan gör det åt mig. Mycket bra. Unghunden var duktig, någon uppgift blev klurig i överkant men det löste vi bra genom att gå närmare och påminna. Lyra var med på träningspasset med, som sparringpartner och träningskompis så den unga svarta fick lagom med pauser och väntan medan Lyra jobbade hem sina tilldelade uppgifter.

Det är nyttigt att få någon annans blick på träningen, någon som med vaksamma ögon, kunskap och välvilja lägger märke till saker som eventuellt kan göras annorlunda eller förbättras. Slottsherren påminde mig om att vara försiktig med krav och position under förflyttningarna, hålla mig till helheten och fortsatt låta den unga hunden ”blomma ut” ordentligt. En påminnelse helt i rätt tid tänker jag då jag känner att jag smugit i en hel del högre krav på position och utförande det senaste och det är lätt att vilja lite för mycket. Jag behöver fortsatt tänka på att inte lägga in någon direkt stadga i träningen utan jobba med det vid sidan av apporteringen. Ordning och reda hinns med och glädjen i att apportera måste komma först. Det är också lätt att bromsa glädjen och lusten till arbete genom att peta i detaljer i position eller korrekta avlämningar med unga hundar. För i ärlighetens namn, vad ska vi egentligen med en korrekt och prydlig avlämning eller en perfekt position till om hunden inte finner glädje i att apportera? Nu gör den svarta unghunden det, hon fullkomligt älskar att hämta bollar och apporter och gör det explosivt i god fart. Och så vill vi självklart att det ska fortsätta. Men den personligheten hon har och det vi har sett av henne hittills så är det ingen fara att låta henne fortsätta vara lite ”wild and crazy” och vänta med det mer uppstyrda ett tag till.