November knackar på dörren. Imorgon är det dags. Vi hystas ännu en bit in i mörkret utan ha mycket att säga till om. Eller ingenting alls faktiskt. Hälsosamt och nyttigt troligen, att tvingas anpassa sig efter omständigheterna och göra det bästa av dem. Här på bondvischan innebär det att alla dagens hundpromenader och eventuella träningspass […]
Så kom mörkret och vintern på en och samma gång. Fullständig överrumplad, som vanligt, fast att jag vet att mörkret legat i startgroparna ett bra tag och att vintertiden alltid dyker upp sista helgen i oktober. Varje år. Nu glider vi strax in i November oavsett om jag vill eller inte och en anpassning till
Hökajäveln. Gråt och tandagnissel, sorg och besvikelse. En av de sista dvärgcohintupparna strök med i förrgår, inne i hönsgården under ett obevakat ögonblick. Igår eftermiddag trampade flocken och jag över resterna av en vacker fasanhöna då höken slagit till igen. När naturen visar sin råaste sida känns det helt hopplöst att vara en småbrukande fågelbonde.
..jag är en sådan som tränar hundar, egna och andras, men allra mest tränar jag nog andra hundars ägare. Jag är mamma med, till tre vuxna barn och farmor/mormor till en hel hög barnbarn. Lever och bor tillsammans med Thomas, i bloggen också kallad slottsherren, och en flock hundar på landsbygden i Västsverige. Där driver jag mitt företag med inriktning mot hundar och deras ägare. Brinner för jakt och träning av och med retriever och spaniel och så skriver jag med, om hundträning och vardagen med vår hundflock bland annat. Genom åren har vi fött upp några goldenkullar med, i väldigt liten skala och kan hända blir det labrador och cockervalpar i framtiden också. Vi får se. Välkommen att följa oss!
