En åttaveckorsvalp sover minst tjugo timmar per dygn läste jag någonstans. På de fyra vakna timmarna som blir kvar ingår också vila. Min valp har helt klart inte varit underlag för de studien. Just nu känns det mer som omvända förhållanden här. Vaken tjugo timmar och sömn fyra timmar. I eftermiddag och kväll har hon […]
Tredje dagen med Flow Read More »
..i clubfåtöljen vid laptopen med en valp ihoprullad bakom rygggen. Inte dumt alls en mörk novemberkväll. Denna valpen har dessutom fördelen med sin storlek, Flow och jag kommer troligen att kunna dela fåtölj länge utan att jag behöver sitta enbart på de fem sista centimetrarna av dynan vilket jag gjort med retrivervalparna som växt alltför
Då sitter jag här igen.. Read More »
Möt ”Flow”, slottets nya prinsessa. Övriga flocken suckar lite lagom ointresserat över nykomlingen, alla utom lilla Vi som jublar över den, i hennes värld, nya leksaken. De kanske är lite som jag? Ständigt sökande efter nya utmaningar och nya möjligheter med ideer hoppande som popcorn i huvudet. Alltid är det något på gång. Förra året
Somliga blir aldrig riktigt nöjda.. Read More »
Glenmorangie är ett destilleri av maltwhisky i norra Skottland, grundat 1849. Destilleriet ligger vid staden Tain, i närheten av havsviken Dornoch Firth. Glenmorangie är den mest sålda maltwhiskyn i Skottland och ligger som nummer tre i världen. På svenska blir Gelnmorangie ”Tystnadens dal”. Visst är det vackert och möjligen en smula skrämmande, om man inte
November knackar på dörren. Imorgon är det dags. Vi hystas ännu en bit in i mörkret utan ha mycket att säga till om. Eller ingenting alls faktiskt. Hälsosamt och nyttigt troligen, att tvingas anpassa sig efter omständigheterna och göra det bästa av dem. Här på bondvischan innebär det att alla dagens hundpromenader och eventuella träningspass
Så kom mörkret och vintern på en och samma gång. Fullständig överrumplad, som vanligt, fast att jag vet att mörkret legat i startgroparna ett bra tag och att vintertiden alltid dyker upp sista helgen i oktober. Varje år. Nu glider vi strax in i November oavsett om jag vill eller inte och en anpassning till
Hökajäveln. Gråt och tandagnissel, sorg och besvikelse. En av de sista dvärgcohintupparna strök med i förrgår, inne i hönsgården under ett obevakat ögonblick. Igår eftermiddag trampade flocken och jag över resterna av en vacker fasanhöna då höken slagit till igen. När naturen visar sin råaste sida känns det helt hopplöst att vara en småbrukande fågelbonde.
..jag är en sådan som tränar hundar, egna och andras, men allra mest tränar jag nog andra hundars ägare. Jag är mamma med, till tre vuxna barn och farmor/mormor till en hel hög barnbarn. Lever och bor tillsammans med Thomas, i bloggen också kallad slottsherren, och en flock hundar på landsbygden i Västsverige. Där driver jag mitt företag med inriktning mot hundar och deras ägare. Brinner för jakt och träning av och med retriever och spaniel och så skriver jag med, om hundträning och vardagen med vår hundflock bland annat. Genom åren har vi fött upp några goldenkullar med, i väldigt liten skala och kan hända blir det labrador och cockervalpar i framtiden också. Vi får se. Välkommen att följa oss!
