Katarina Eriksson

Vi ser en ljusning! Inte bara var det gäller vädret där solen strålat över oss i snart tre dagar utan också när det gäller Lads liv i tratt. Det är så gott när det vänder. Åt rätt håll, som nu, vill säga. För plötsligt vände det, kroppen läkte ut det som störde och sedan i […]

Efter att samma nummer har ringt upprepade gånger på mobilen och bara med ett par minuters mellanrum faller jag för det som säljarna säkert vet. Jag svarar. En trevlig kvinna från Uc kreditupplysning hörs kvittra i andra änden och jag undrar såklart vem som sökt kreditupplysning om mig. Men det är inte hennes ärende, istället

Det är intensivt på alla håll nu. Jakterna avlöser varandra, höstfärgerna sprakar, jag jobbar mellan varven och försöker pussla ihop tider till ändringarna som uppkommer när jaktdatum ändras eller tillkommer. Det går nästan alltid ihop på ett eller annat sätt men det känns väldigt förargligt att behöva ändra inbokade lektioner och kurstillfällen. Vis av lärdom

Dagen började så där riktigt fint idag. Solen kom och jag gick en rejäl morgonpromenad med hundarna när den tidiga morgonens bokföring var klar. När jag kom hem hade Lad lyckats får loss och äta upp kompressen som satt som tryckförband över dränaget. Trots tratt och begränsat utrymme. Den någorlunda lediga förmiddagen byttes snabbt mot

Den senaste veckan har vi haft besök av två familjer med sångsvanar. De beter av fältens mellangröda tillsammans med rådjuren. När det ljusnar  och jag tittar ut genom fönstret liknar fältet savannen i Borås djurpark. Fast med svenska djur istället för Afrikanska. Rådjur ligger och sover utspridda i gräset, svanarna betar mellan dem medan en

Lyra gör piruetter på hallgolvet. Så glad blir hin när middagen serveras efter jaktdagen. Vi har nämligen en tradition hon väl känner till. Efter jaktdagar serveras det burkmat ovanpå de vanliga smått tråkiga foderkulorna. Lyx. Det kanske inte är en tradition i egentlig mening för så är där hemskt länge har vi inte hållit men

Fortfarande iklädd morgonrock delar jag ut mediciner och hjälper slottsherren plocka ur en tagg vid kanten av Lyras öga innan han drar iväg till jobbet. Utanför är mörkret kompakt och svart men det regnar åtminstone inte. Hundarna äter frukost och jag kommer i kläderna och diskar sedan matskålar. Så börjar vi dagen och den lär

Det gör lite ont i hjärtat att ha en valp, eller unghund får han nog räknas till nu, i tratt. Tratten och rehabtiden begränsar framfarten i livet och det blir trist för en ung hund känner jag. Men det tycks egentligen inte gå någon nöd alls på den unga hunden. Han tar trattlivet med ro,

Mörker, blåst, regn och oktober. Sedan några år tillbaka också kanelbullens dag den fjärde i månaden. Som det är idag. Det finns dagar för nästan allt nu för tiden. Alltid en anledning att fira och uppmärksamma. Markandsföringsjippo tycker många och jag är nog en av dem. Fast en nybakad kanelbulle säger man sällan nej till

Häromdagen skrev jag något om att det kan vända fort. En annan dag hade mitt inlägg rubriken ”Oh happy days”. Man kan utan överdrift säga att det svänger fort ibland och att Happy days snabbt kan överskuggas av en del bekymmer. Igår var en sådan där annan dag då det inte riktigt gick som planerat.