Katarina Eriksson

Det är fredag kväll igen. Slottsherren fixar med akvarier och fiskar och jag lagar mat. Vinterpyssel. Han bjuder på en rökig whisky med, slottsherren, och jag sippar försiktigt på den. Doften påminner om tjära och plåster, inte helt angenämt kanske, men också om torv, halm, tång och saltvatten vilket passar mig bättre. Jag längtar fortsatt […]

Den där ”mastern” är definitivt inte jag, i alla fall inte i Rotas och min relation. Hon lurar skjortan av mig den lilla söta pocketcockern. Har gjort det senaste halvåret ungefär, om inte ännu längre. Men nu är det slut. Det känns lite pinsamt att inse att jag tillåtit mig bli grundlurad. Att jag försökt

Älskad morgonstund. Finns det en bättre tid på dygnet än morgonen? Då man stiger upp tidigt i mörkret, fixar med morgonsysslorna, äter frukost och planerar dagen med dagen sakta gryr utanför köksfönstret. Det är fint det. Nu för tiden behöver jag inte längre skynda, passa en tid eller tina en frusen bil för att ge

Jag har ofta önskat mig en egen sjö, eller att bo riktigt sjö nära. Nu har vi  sjöutsikt från altanen och efter några kalla nätter till kan det bli dags att plocka fram skridskorna. Igår såg jag ”hundar som jobbar” på kunskapskanalen igen. ”Bevakarna” hette det nya avsnittet. Bland annat handlade det om några blodhundar

Den gule labradoren firar sin sjätte födelsedag och jag undrar var åren tar vägen, igen. Han firade storstilat i går på dagen då det begav sig med ett helt eget träningspass i snöslasket och sedan ensam i köket tillsammans med mig och slottsherren och en Kong fylld med mjukmat av bästa sort. Många klappar och

Idag är inte vädret av den trevliga sorten alls. Urtrist rent ut sagt. Blött, klafsigt och halt. Men det är väder i alla fall, äkta västsvenskt vinterväder och det ska man väl vara glad över i dessa tider när mycket annat inte här att lita på. Det blev ingen kurs idag. På förekommen anledning. Kursdeltagarna

Rota gillar vintern. Yster var hon sedan tidigare men med kyla och snö är hon som laddad med raketbränsle. Eller så är hon bara liksom Lyra och jag oändligt tacksam för ett uppehåll i lersörjan. En paus från lerstänk på väggarna, lerstänk på kläderna, i pälsen, i ansiktet och en tvättmaskin på högvarv och torkproblematiken.

Jag tittar ut på det tunna snötäcket på trappan i mörkret utanför. Några spårstämplar syns i den lilla nysnön som fallit under natten. Antingen har en osedvanligt stor katt varit och snokat utanför dörren eller så har räven vågat tassa ända fram till husväggen. Säkert är det inte det första besöket men utan nysnö att

..och Mer. Den äldsta bruna cockern är bekymrad. I hela sitt liv har han hetat Mer, och gör fortfarande förstås. Han kan sitt namn och lyssnar uppmärksamt efter det, mån om att göra rätt. Det jag inte riktigt uppmärksammat tidigare är att ha nog hela sitt liv trott att han heter Mmm… e och r

När det inte blir riktigt som man planerat…blir det ofta bra ändå. En sådan dag hade vi idag. När planerna gick i stöpet fick vi en dag hemma istället. Dagen fylldes till största delen av hundträning. Inte helt oväntat. Vi bytte marker och terräng idag och jobbade med markeringar i mossmark och tuvor med första