Katarina Eriksson

Kvällen blev fin, molnen lättade och solen kom tillbaka. Kanske är det här sista kvällen på länge som jag sitter på altanen med laptopen. Det är förändring på gång och ostadigt väder och betydlig lägre temperaturer väntar. Sommaren är på väg att ta slut och jag faller till föga. Om än motvilligt. Fast nya roliga […]

Några signaler bort ligger apporten, dold i det höga gräset strax till vänster om hunden men fel i vind. Jag har lite is i magen, försöker invänta precis rätt läge att stoppa och ge söksignal in i området. Två millisekunder senare inser jag att att jag haft is i magen för länge, ögonblicket och möjligheten

Det har regnat i natt och växtligheten har längtansfullt sugit åt sig av vattnet, själva somnade vi ovanligt gott till smattrandet mot rutorna. Nu ligger dimman tät över fälten och slottets trädgård. Morgonen är stilla och lite avvaktande medan jag andas in den ljumma luften och försöker vänja vid tanken av att driva företag på

Jag sätter mig och skriver en stund mitt på dagen när värmen är som starkast. I skuggan är det helt okej men att jobba mitt under solen eller träna hundar mitt på dagen känns inte aktuellt för stunden. Annars är det något jag gärna gör såklart när lediga stunder faller på. Idag hann jag träna

Augusti levererar. Jordgubbar i massor bland annat. Och magiska sommarkvällar då luften är lätt att andas. Det finns inte mycket att klaga över när vädret är så här, kroppen fungerar och man har ett arbete som gör att vardagen känns festlig och givande. Men något ska jag nog kunna leta upp att klaga över om

Det är mycket att stå i som fyramånadersvalp hälsar Shiv och Min. Varmt är det också. Min har sovit på trädäcket mitt i gassande solen, hon har sovit i bädden under köksön och hon har vilat tillsammans med de andra på de svala klinkergolvet. Vi har gått en mullepromenad i mossen, plaskat i diket och

Labradorvalpen Min rullar ihop sig i bädden i skuggan på altanen. Trött efter dagens upptåg och påhitt. Precis som den andra labradorvalpen Shiv trivs hon bäst med att vara riktigt nära och gärna i knät. Det är bara det att Min är för stor för mitt knä, hon ryms liksom inte. Storleken har ingen betydelse

Vilka dagar vi har! Augustimagin fortsätter. Vi tackar och tar emot och dröjer oss gärna kvar i sommarvärmen så länge det bara går. Idag är det fröken Vis tredje födelsedag så vad passade bättre än att fira lite. Det gjorde vi genom att ta med henne och en svart lillasyster till Skräckleparken i Vänersborg. Där

Klarblå himmel, tjugofemgrader varmt och en lätt bris. Är det något vi inte kan klaga över på vår semester så är det i alla fall inte vädret. En makalös semesterfullträff faktiskt. Vi har inte mycket annat att klaga över heller för den delen. Dagen tar vi som den kommer och trivs med det. Idag flyttade