Katarina Eriksson

Fyra tranor svepte över oss igår. Nu kommer deras skränande att följa oss under hela våren och sommaren, det blir trivsamt och hemvant att ha dem på plats igen. Stackmyrorna myllrade i stacken i solen medan nordan blåste och natten bjöd på fem minus grader. Det är väl precis så mars ska vara tänker jag […]

Det började egentligen i måndags. Som ett extra nyår eller något i den stilen. En liten nystart och en spark i baken rakt in i det som gäller från nu fram till då jaktsäsongen börjar ungefär. Hundförbudstiden, eller yngelperioden om man hellre vill kalla den så. Tiden på året då barnkammarens fylls på när djur

På  morgonens promenader satt jag mig en stund på en sten i skogen. Powerwalks i alla ära men det är lätt att man missar en del av det vackra i den höga hastigheten. Därav stunden på stenen där jag satt och tittade upp mot grantopparna och den blå himlen och såg dimman som lätta över

Då var det kväll igen och flocken kommer sakta till ro. Jag vid datorn, och hundarna på sin vanliga platser vilket innebär cockrar runt fötterna, gärna på fötterna, och retrievrar en i bäddarna en bit bort. Men kvällsron infann sig först efter att pocketcockern gjort mig uppmärksam på att hon behövde ut och kissa genom

..börjar imorgon! Makalöst vårväder var det redan idag. Tio plusgrader i skuggan och knappt någon vind att tala om. Det är så skönt och överrumplande att jag kommer av mig. Lite handfallen står jag inför fågelsång och solljus, lycklig men oväntat slö. Med den hastigheten som värmen och ljuset tog över vintern är det kanske

Eller? Jag önskar i alla fall att det skulle vara så och det är nog det allra mest, om jag bara tillåter mig att gå ”all in” och ge hundra procent. Bakslag och sämre träningar kommer som räkningar i brevlådan, så är det bara och det tillhör liksom spelet. Det kan rent av vara utvecklande

Vårtecken överallt. Den första fästingen efter vinterkylan plockades på Vi idag. Jag hade hoppats att vintern lyckats hålla tillbaka dem lite längre men icke. Hasseln blommar, igen. Jag blev varma om fötterna i mina stövlar för första gången på flera veckor. Lärkan fortsatte drilla, någon sorts mygg svärmade över diket och ormvråkarna flockade sig på

När nu leran kommit tillbaka för att stanna, det verkar så i alla fall, är jag glad att det samtidigt blivit längre och ljusare dagar. Särskilt bra är det med tanke på att det tar en halvtimme extra att hålla rent i hundavdelningen och resten av slottet, det är en av lerans biverkningar. Alltid dessa

Det är verkligen vår i luften. Det känns direkt när jag öppnar dörren och möts av doften från jord och mark som varit gömd under snö ett tag. På dagens första promenad i gryningen hörde vi lärkan och våren är ett faktum. Vilken känsla! Vi har en gäst i slotten nu, fröken Vis systerson bor

Pocketcockern har åsikter om godisvalet. Hårda torrfoderkulor ska det inte vara. Det ska vara de mjuka stora bitarna från Ica delade i lagom stora bitar. Jag säger då det. Inte nog med att hon fått mig att gå över till godisbelöning överhuvudtaget, hon styr vilken sorts godis det ska vara med. För att hon ska