Katarina Eriksson

Sommarvärmen vände tillbaka till oss idag och barfotafötter trampar på det solvarma trädäcket till doften av nyslaget gräs och allt livet känns ljust, glädjefyllt och varmt. Ett hallelujamoment kommer över oss ikväll då bromsskivan som lämnats åt sitt öde sedan igår kväll plötsligt bestämde sig för att lossna vid ytterligare ett slag med släggan. Vi, […]

Vår vita bobil behöver få bromsarna renoverade innan vi ger oss ut på fler äventyr med den. Det är sådana saker som drabbar alla bilar som rullat ett tag på vägarna. Slottsherren tog sig an uppgiften och menade på att han skulle göra det själv så som han brukar göra. Det blir billigast så. Dessutom

Jag bestämmer mig för att sitta vid köksön och skriva ikväll. Av någon anledning föredrar min kropp en hård stolsits och rak rygg just nu. Kanske för att jag stått upp sedan tidigt i morse och kroppen behöver en viss hjälp med hållningen nu på kvällskvisten. Jag är inte längre tjugofem märker jag. Fast jag

Med trötta fötter sjunker jag ner i clubfåtöljen. Det får räcka med fysisk aktivitet för idag tänker jag när jag sätter ändan på den mjuka dynan, men  jag ändrar mig igen när jag tittar ut genom fönstret och ser att växthuset fortfarande är öppet. Där lär behöva vattnas och det har jag glömt, så det

Så är jag tillbaka på altanen tillsammans med datorn igen efter en tids frånvaro. Det har varit för kallt, eller för regnigt, eller för blåsigt ett tag. Juli till trots. Men ikväll är det skönt, solen skiner och termometern pekar stadigt uppåt. Vi slår på stort med ett glas bubbel medan vi spanar ut över

Ett regnväder rullar in lagom till kvällen. Var är du sol och högsommarvärme? Det gapar tomt på ägghyllan i kylskåpet och det är tomt i slottsträdgården och hönsgården. Emil och hönorna fattas oss. En vecka efter massakern är äggen nästan helt slut och saknaden stor. Men nu ska rävjäveln få om hon kommer tillbaka. För

En ny dag gryr medan dimman ligger tät över fälten. Jag tror det blir en fin solig julidag. Kanske till och med helt utan både regnstänk och hårda vindbyar. Fast jag nöjer mig med det lilla, håller knotten sig bara undan är det good enough. Idag är det dags för dag två av årets första

Ibland känns unghundar som varannandagshundar. Somliga dagar går det mesta alldeles lysande, kontakten är god och utförandet snyggt och som jag vill, för att nästa dag bytas ut mot mer eller mindre katastrofvarning. Jag har svårt att förlika mig med att det skulle ha med mig och göra, inte fullt ut i alla fall, även

Hela skogen är fylld av vatten, det är översvämmat både här och var och rännilar letar sig fram och gör nya små bäckar. Hundarna älskart. De springer så det skvätter, simmar och plaskar. Till och med fröken Vi kommer hem ren och fin efter promenaderna. Nu behöver hon ju inte längre lägga i sig i

Rota är hemma igen och hundflocken är komplett. Med viftande svans och låg kroppshållning klev hon in i flocken som om hon inte varit borta alls. Fast jag såg nog hur Lyra sneglade avundsjukt på när Rota när hela flocken grundligt nosade igenom henne och dofterna berättade om allt hon upplevt i huvudstaden. Hur ”valpen”