Katarina Eriksson

Vi ville ha regn och det fick vi. I så stora mängder att jag tappat räkningen på hur många gånger jag tömt regnmätaren. Naturen grönskar och regnmätaren svämmar över när regnet fortsätter strila i vad som tycks om ett aldrig sinande flöde från i himlen. Det blåser rejält med. Nästan stormbyar. Jag hade lyckats förtränga […]

Om jag skrev att det var lite sorgligt här på slottet igår så är det inget mot vad det blev idag. Räven slog till i tidig morgontimma och tog alla vår höns, Emil och de flesta av kaninerna och slottet blir sig inte likt mer. I min enfald har jag trott att vi skulle vakna

Det är lite sorg på slottet idag. Kaninungarna i den senaste kullen har en efter en tacklat av de senaste två dagarna och av barmhärtighet har v tvingats avsluta deras liv. Det känns hårt när nytt liv som nyss kommit till måste avslutas. Vi vet inte vad som är fel. Det är ofta svårt att

Jag kliver upp i den tidiga morgonen, öppnar ytterdörren och möts av dagen. En ljum sommarvind smeker en hårlock från min panna och klarnar mina morgontrötta ögon. Alltid samma start varje dag men det händer att jag möts av regn som piskar mot pannan istället för den ljumma sommarvinden. Det gör inget. Morgonrutinen är oavsett

Fasantuppen, hönan och några kycklingar går förbi dörren när jag öppnar den på morgonen och jag bli alldeles varm i hjärtat. Kråkungarna skuttar glatt runt kycklingarna, det gör mig inte riktigt lika varmhjärtad för jag vet inte vad deras avsikt är. Men det ser fredligt ut i alla fall. Solen är framme igen efter nattens

På den lilla skogslyckan där slottsherren och jag tränade Bäst och Vi ikväll blommade några fina orkideér i gräset. Det var bara några få och förmodligen uppskattar men dem särskilt mycket just av den anledningen. Få och rätt ovanliga. Smörblommor, fingerborgsblommor och annat som blommar i mängd ägnade vi inte särskilt mycket intresse åt medan

Slottsherren har tagit rekord i utomhusbad. Tre dagar i rad har han gjort mig sällskap på simturerna. Med värmerekorden som avlöst varandra de senaste dagarna har bad varit en svalkande och behaglig aktivitet för både oss och hundarna. För hundarnas del har vattenträning känts som det enda träningsalternativet om man inte varit pigg nog att

Några kilometer hemifrån börjar äventyret igen där vi rullar fram längs slingrande grusvägar och passerar röda små torp med mestadels vildvuxna trädgårdar. Vi åker över flera färistar och ser mängder av hjortar, en ung älgtjur och långbenta raggiga vildsvin. En ekorre med grankotte i munnen på väg upp för en granstam hinner vi notera med.

Tuppen Emil och hans hönor är upptagna i flocken nu. Helt och fullständigt. Jag märker det på hundarna med, på deras avslappnade attityd när de har hönsflocken omkring sig. De är accepterade och ingår i slottets gemenskap. Efter att ha varit utan höns under rätt många år blev Emil och pullorna ett uppskattat inslag, särskilt

Jag vaknar frisk och hel till tuppen Emils galande utanför fönstret i tidig morgontimma. Tacksam. Jag tar mig tid och sätter mig vid datorn för att skriva lite med dagens första, och förmodligen sista, kopp te. I trettiograders värme är det definitivt för varmt för tedrickande enligt mitt tyckande. Så jag passar på innan solen