Katarina Eriksson

Den gule hunden har hämtat sig en tuggroda i butiken. Helt på eget bevåg. Han vill nog påtala att det faktiskt är fredag kväll och hög tid för fredagsmys. Han har rätt såklart så jag hämtar en hög stora hundkex och delar ut i gruppen. Rota gör som hon brukar och lägger sitt kex intill […]

Så läggs en dag till en annan och vi har snart förbrukat hela januari. Våren rycker allt närmare. Jag väntar och längtar lite men försöker att inte ha för bråttom framåt. En rätt svår ekvation. Träningsfokusen ligger på de två yngsta nu. Jag saknar att träna den gule men har inte så mycket att välja

Raggiga och bruna dyker de plötsligt upp bland granarna i snön framför oss. Glad att jag hade cockercirkusen runt fötterna ser jag den raggiga skaran köra knorrana i luften och vända bort från oss in i skogen. Tack för det. Det är sällan jag stöter på dem, oftast ser vi bara spåren efter dem och

Igår en smula vårkänslor och idag tillbaka till midvintern. Snön föll i stora flingor under morgonen trots att väderappen envist hävdade sol från klarblå himmel. Vad passar väl då bättre än att njuta av det vintervita men samtidigt planera för aktiviteter i värme och försommargrönska? (En del knott lär det säkert bli med men dem

När jag tränade unghunden i solen igår var hon som vanligt allvarsam och lillgammal. Och duktig. Hennes ”träningsmood” stod som vanligt i stor kontrast till hennes ”vardagsmood” som är av den mer livliga och brutala sorten. Hennes två skepnader som jag skrivit om förut är fortfarande tydliga och skilda från varandra. Hon kan verka så

Ljuset kommer tillbaka allt mer och det känns i luften att vi närmar oss våren även om det är gott om tid kvar till dess. När jag gick på väl upptrampade hjortstigar tillsammans med hundarna i morse sjöng en talgoxe. Så det är på riktigt nu, våren är verkligen på väg om än avlägset.  På

Hon är så söt när hon sitter där. Plirar mot mig med sina bruna ögon. Den raggiga vinterpälsen står åt alla håll och tofsen i pannan har vuxit sig oregerlig. Men söt är hon och det vet hon om. Just nu är vi inne i en period i vår träning som ger mig gränslöst många

Helgen går mot sitt slut och en ny vecka ligger i startgroparna. Kul tycker jag och blickar gärna framåt mot veckans kommande kurstillfällen och människor och hundar jag ska möta. Annat har det varit längre tillbaka i arbetslivet, det har funnits jobb jag inte tyckt lika mycket om och som försatt mig i den klassiska,

Morgonpigga hundar steppar med klorna mot golvet och visar bestämt att det är dags att börja dagen medan andra ligger djupt i ihoprullade i bäddarna och tycker vilan kan vara ett tag till. Så länge det inte vankas ligger man bäst i bädden. Någon av de morgonpigga ser till att lösa det bekymret alldeles själva

Lakrits fyller sju år och bjuder sina polare på oxknotor. Vilket party! Det tuggas och knapras så det låter som slottet invaderats av horder av råttor. Ute piskar regnet och isfläckarna är snart ett minne blott. Leran är på väg tillbaka. Det är magiskt skönt att vara inomhus och ha värme i kaminen. Glad över