Katarina Eriksson

Så har årets första dag avnjutits. Efter några sköna morgonpromenader med hundarna i omgångar där solen hoppfullt letade sig fram mellan mörka moln blev det bokslutsarbete och jakt. Men inte alls en sådan jakt man önskar sig. Jag gillar dem inte. Mössen. Men de ger mig fortfarande fruktansvärt dåligt samvete då jag avslutar deras redan […]

Han har svårt att komma till ro och trampar runt på köksgolvet. Det beror inte på att det är nyårsafton och att smällare och raketer stör utan det som stör honom är istället att jag inte kan sitta still så han kan lägga sig tillrätta. Älskade Mer. Närheten personifierad. Helst skulle han nog varit tätt

Grått och disigt idag med men uppehåll och nästan vindstilla. Kung Bore har fortfarande inte tagit sig hit. Men jag tycker mig redan ana att ljuset varar några minuter längre för varje eftermiddag. Inbillning och önsketänkande till en viss del kanske men med lite god vilja så ser jag verkligen ljuset bakom mörkret. Jag hoppas

Mellandagar och något som liknar vardag. Det passar mig bra. Att ta det lugnt längre perioder tillhör inte min paradgren. Rota, min lilla pocketcocker har debuterat på jobbet. Två dagar i rad har hon fått följa med på privatlektion och kurs. Jag vet inte varför jag dröjt så länge med att introducera henne på jobbet

Jag spinner vidare på dokumentären om och med Peder Fredricson som vi såg i går. I tanken har filmen följt mig sedan dess och jag funderar över vad det egentligen var som gjorde intryck på mig och vad som försatte mig en anda där lusten att analysera och planera blev så påtagligt stor. Förutom att

Ikväll har den svarta unghunden bytt namn till ”Butcher”. Delar av innehållet till en av mjukishundarna ligger utspritt på golvet och en vit tuss hänger avslöjande kvar i mungipan på den svarta. Det har varit för mycket regn och bokslutsarbete idag så den unga hunden tycker nog inte hon har fått tillräckliga möjligheter att få

Tänk att någon ändå såg till att vi fick sol och frostiga dagar just till julhelgen. Sällan har väl vackert väder varit mer välbehövligt och välkommet en julhelg än den just den här julen, av många olika anledningar. Nyhetssändningar och covid uppdateringar och även arbete (även om jag verkligen älskar och uppskattar mitt) har lagts

Jag önskar att vi flöt ihop tillsammans ute i markerna. Att vi rörde oss framåt som en enhet i samförstånd med enbart ordlös kommunikation. Verkligheten ville annorlunda. Cockrarna spretade åt alla håll och kommunikationen var allt annat än ordlös från min sida. Tjat är väl ändå det tråkigaste som finns för alla inblandade så till

Årets mörkaste dag har varit, igår klockan 11.02 inträffade vintersolståndet och det vände. Jag borde korkat upp champagnen och utbringat en skål och dansat på borden men jag missade klockslaget, och så var det ju dessutom måndag och arbete. Men jag firade i sinnet i alla fall. Bara vetskapen om att det vänt inger hopp.

Jag gjorde en irriterande och förvånande upptäckt idag. Flera av de olika knäckebröd som jag tycker om innehåller socker. För mig är det så självklart, tydligen, att hårt bröd inte innehåller socker så jag har inte ens kommit mig för att kolla innehållsförteckningen. Det är väl inte hela världen med lite socker kanske men det