Katarina Eriksson

Jag går med hundarna på morgonpromenad i skogen och hör ett misstänkt ljud en bit bort. När vi gått ännu en sträcka ser vi en skogsmaskin jobba uppför en slänt där flera granar ligger redan fällda och färdigkapade. Vi vandrar förbi och jag sänder skogen en extra tanke medveten om att det troligen är ett […]

Vad är det med vattnet i köket? Det som serveras i den vita lilla keramikskålen med texten ”Dog” framför vedspisen. Någon alldeles särskilt tydligen för varje gång hundarna släpps in i köket töms skålen i ett nafs. Jag fyller på och de dricker tills det är slut igen. Är det kanske som för mig och

November, becksvart utanför slottets alla fönster och isiga regndroppar mot rutorna. Normalt i allra högsta grad om än inte så önskvärt. November är almanackans elfte månad men på latin betyder november den nionde månaden. Det får jag inte riktigt ihop men det finns säkert någon bra vetenskaplig förklaring till varför den elfte månaden heter den

Sätter ägg på kokning, startar radion, lägger fram blåbär på upptining, tar en sväng in i badrummet och får lite färg på ögonen framför spegeln och sedan är jag redo att möta dagen över en kopp te och frukost medan hundarna mornar sig i hundhagen. Ungefär så. Var dag är den andra lik. Och jag

Tisdag kväll efter en vacker och kall novemberdag. Teet smakar ljuvligt och Anna Ternheim sjunger vackert. Sänker vi ljudet på stereon hör vi hjortar bröla på slottets utsida. Livet på landet. De har det tufft nu i brunsttiden och under dagens promenad har tre vackra men slitna hjortar i stort sett gått rätt in i

Så har alla löv fallit till marken, leran har tagit kommandot över fälten och November har tillträtt med tillhörande gråväder och korta dagar. Schemat får prioriteras om, sådant som går att genomföra utan dagsljus flyttas till eftermiddag och kväll och de sysslorna som ska göras utomhus och som kräver ljus får göras under dagen. Jag

Med en dåres envishet håller jag fast vid vad jag tycker. Jag låter mig inte påverkas av andras tyckande utan håller fast vid min linje utan att störas av andras åsikter och tankar, för jag vet hur jag vill ha det och vad som är rätt. Fast riktigt så är det inte. Inte alls faktiskt.

Tillbaka vid skrivbordet efter matförgiftningen, helt klart på bättringsvägen känner jag krafterna återvända och nynnar glatt på Lemarcs ”det finns inget bättre”. Oavsett bakomliggande anledning och orsak så finns det faktiskt inget bättre än när det som varit jobbigt, ledsamt eller sjukt vänder. Peter Lemarc har förmågan att sätta ord på den känslan. ”Jag har

Jag svänger benen över soffkanten och samlar kraft. Två heldagar på jakt som avslutades med lika många dagars matförgiftning har satt sina spår. Kroppen är seg, trött och utslagen. Det slår mig hur viktig hälsan är. Vad gör skulle jag göra utan den? Hundarna är tålmodiga och har ett visst mått av förståelse för den