Katarina Eriksson

Så inleds Stig Johansson kända dikt. Stig Johansson som förövrigt är född i Alingsås. Jag tänker på de där raderna ibland, jag minns att de satt ett litet tidningsurklipp med dem på kylskåpet hos föräldrarna när jag var ung. Kanske som en påminnelse om att ta vara på varje dag? För tiden går fort och […]

Jag stiger ut till fasantuppen och kaninen som sitter på altanen och trettio millimeter regn i regnmätaren. Trettio millimeter till de tjugo vi redan fått. Nöjt konstaterar jag att naturen fått en rejäl rotblöta alldeles i rätt tid. Med andra ord får det gärna sluta regna nu och högsommaren med sol och värme får gärna

Det är tidig midsommaraftons morgon och jag vill inte sova mer. Egentligen är jag troligen trött och saknar ganska många sömntimmar men jag vill inte missa de ljusa nätterna. Sova kan man göra i mörkret om vintrarna. Men orken vill inte riktigt räcka till för uppesittarnätter hur vackert det än är. Det stör mig lite

Med slutna ögon mot kvällssolen njuter jag av en stunds fullständig närvaro. Jag hör fåglar som sjunger, en humla som surrar förbi och en hund som skäller någonstans långt bort. Inifrån slottet hörs ljudet av vattenkokaren och slamret av koppar som plockas fram. Förutom det är det alldeles tyst och stilla. Det blåser inte ens

När den gule labradoren ger sig iväg mot dirigeringen vars mål ligger på land på andra sidan och lyssnar på stöttningen han får känner jag styrkan komma smygande igen. Tryggheten och säkerheten tillsammans med honom känns tydligare för varje gång även om vi slänger in ett och annat dåligt pass emellan varven. Fast det passen

Hundarna flämtar trots att det är kväll, ljuvliga dofter sprider sig från grillen och termometern visar tjugofemgrader. Det är försommarmagi igen och vi njuter. I slottet som är känt för alla sina dörrar står de flesta av dem på glänt och flera fönster är haspade i öppet läge. Vi försöker hitta svalka så nattens sömn

Klockan är sju en fredag kväll i juni och jag sitter på altanen i de friska ostliga vindarna efter avslutad arbetsdag och tycker det är för varmt i solen. Det är angenäma bekymmer om man ens kan tycka att det är ett bekymmer med för varma temperaturer en försommarkväll i Sverige. När det som ligger

Vackra dagar avlöser varandra. När svenska sommaren visar upp sig från sin allra bästa sida önskar man sig inte någon annanstans överhuvudtaget. Det finns helt enkelt inget bättre. Hundarna och jag gjorde ett avbrott i vardagsrutinerna och tog en liten utflykt istället för den vanliga promenaden. Några få kilometer bort på slingrande grusvägar känns som

Sommaren har verkligen tagit mig med storm och jag har svårt att hinna uppfatta att jag är mitt i den. Datorn presenterar en vinterbild från någon upplyst by i alperna som skärmsläckare och jag klickar fort förbi den. Det förvånar mig lite när jag tänker på hur är märkligt det är att jag varken orkar

Flockens kommande tillskott, labrador valpen Min, har hunnit bli åtta veckor. Än har jag inte fått möjlighet att träffa henne eftersom hon bor i Danmark och coronaviruset bestämt sätter stop för inresa i Danmark. Men den som väntar på något gott…  Under tiden jag väntar lever Min ett gott liv med ett par kullsyskon hos