Katarina Eriksson

Jag sjunker ner på stolen vid köksön, Så mycket man nu sjunker ner på en hård stol med plan träsits av enklare barmodell. Eller barnmodell som en bekant som såg våra köksstolar berättade att det faktiskt är. För precis sådana stolar hade de köpt till sina barn. På möbelvaruhusets barnavdelning. Jag sjunker ihop så gott […]

Det är morgon igen. Redan klockan sex har det ljusnat ordentligt och långt inom mig känner jag det. Porlandet, bruset av det som drar fram, bubblorna som stiger mot ytan. Vårkänslor. Jag tittar ut på det halvtinade landskapet med snödrivor i alla norrlägen och tänker att det är samma varje år. Jag är inte riktigt

Efter en dag som jag trodde skulle landa i diverse logistikbekymmer kan jag nöjt konstatera att allt gick i lås och att oro som regel är obefogad. Det var den idag med. Den nya tvättmaskinen är här och vi har precis startat första tvätten. Inte illa alls att vi fick den på plats tycker jag.

Den får tre stjärnor av tre möjliga. Ölen. För den är både ekologisk, alkoholfri och god. Ute blåser det upp friska vindbyar medan vi avslutar middagen i värmen inomhus. Glad över att inte behöva gå ut mer idag och glad över ett slott som hållet tätt för väder och vind. En liten reservation för vind

Det förväntas bli en slaskdag. Det tjocka snötäcket som gett mig träningsvärk i massa benmuskler jag inte ens visste var otränade ska späs på med sjutton millimeter, Regn. Jag kan reda föreställa mig slasket som kommer omgärda mig under dagen och alla våta kläder och hundar som behöver in på tork. Jag tror det är

Fröken Vi drabbades av en tillfällig blackout eller något liknande och for rätt in i hönshuset och apporterade den ljusa hönan när jag rastade dem bakom boden som hastigast. I en kombination av irritation och förvåning tog ag emot hönan och bar tillbaka henne till huset och resten av hönsflocken. Fröken Vi vet väl bättre

Jag gjorde det. Bjöd slottsherren på lunch på thairestaurangen. Det blev påtagligt för oss hur längesedan det var vi var där. En hel pandemi senare. Restaurangen var kvar men lunchbuffén borta. I stället fanns det två kombinationer av två små rätter med ”lis” som den söta thailändskan sa med ett leende. Dricka ingick i priset

Jag fortsätter. Försöker se möjligheter istället för hinder. Blänger på det tjocka snötäcket och försöker verkligen tänka hur jag kan använda det. Positiv! Fotgåendeträningen medelst pulsande kanske. Varför inte? Det måste väl få att likställa med fotgående över risig snårig jaktmark? I den mån att hunden ska hålla sig tätt vid sidan oavsett underlag. Det

Jag vaknar till mobilens alarm. Sådant händer egentligen inte i mitt liv. Jag vaknat alltid först. Om inte den gula valpen gör det. Jag slår av alarmet. Överrumplad men utvilad efter att ha sovit hela natten. Tänk vad god nattsömn gör tänker jag och känner mig oövervinnerlig. inte ens smhis löfte om ytterligare femton centimeter