Den utlovade solen tog sig inte igenom molntäcket idag heller. Men rimfrosten var vacker och vi har sol i sinnet och duktiga hundar så det gick bra ändå. Helgen rundas av nu. Med värmande te och massage på vibbplattan för några av hundarna och bengnagning för de andra. Fast den gula valpen ligger i köket vid min stol och gnager på en Kong med fruset innehåll. Hon är fortfarande liten nog att skämmas bort tänker jag och låter oss hållas. Jag har tagit fram den lilla trimmern med och ska kloppa ner pälsen på insidan mamma Vis öronlappar. Håren växer tätt där och öronen behöver luft. Jag var där och hackade i pälsen med saxen igår kväll. Jag arbetade snabbt i dåligt ljus och resultatet är inte oväntat därefter. Den mest pälsen runt öronen försvann enligt plan men resultatet ser fruktansvärt hackigt ut. Som när en fyraåring klippt luggen själv på ett ungefär. Jag ska försöka reparera det. Mamma Vi har börjat fälla ordentligt efter valparna nu med. Snart kommer hon bli helt kal är jag rädd, kort som en labrador i pälsen. Med råttsvans. Hon kommer nog att behöva täcke för att inte frysa och för att inte chocka sina flockkamrater med sin nya nakna look. Hon har fått ett supersnyggt mörkbrunt sponsorstäcke i ull från RebecceaS och det kommer passa henne utmärkt medan pälsen faller och vi väntar på den värmande våren. Mamma Vi verkar trivas med att ha det på sig med. Rör sig obehindrat och kurar ihop sig i täcket när hon ligger i bilen. Alla hundar hade ulltäcken på sig i bilen igår när i var i väg på träningen. Fast ingen av de andra har ett så fint som Vi har. Ulltäcken är bra av så många anledningar att jag inte ids räkna upp dem alla men när vi tog av hundarna deras täcken för att resa hem var de varma och goa ända in på skinnet och det är såklart en av anledningarna. Ull är oslagbart i det fallet och i många andra fall med.
Som brukligt har det varit mycket hund för oss i helgen. Resan till goda vänner igår då, med retrieverträning inför vårens workingtests i lag på schemat och hemmaträning idag i första hand med cockrarna. Fast vi hann allt en sväng med retrievrarna med. Det känna kul att ha kickat igång vårsäsongen lite försiktigtredan nu i januari och jag känner motivationen stiga i takt med ljuset som är på väg att återvända. Det vill säga långsamt, stabilt och alldeles lagom. Mamma Vi är igång på riktigt hon med nu. Hon var överlycklig igår rätt långt ifrån långsam, stabil och lagom men hon var bra. Riktigt bra. Med tanke på att vi är precis i uppstarten efter mamma ledigheten så gick hon över förväntan bra. Vi ska bara damma av oss lite till så är vi snart på banan ordentligt tänker jag. En till som har motivation av det större slaget är lilla Till som jag skrivit tidigare. Min egen lilla fröken Hysteri. Galen är hon men också gräsligt rolig. Duktig med. Enligt mina mått mätt i alla fall. Som slottsherren påpekade i dag så har vi en hel stab med riktigt fina och begåvade hundar och vi ser verkligen fram emot att utvecklas vidare tillsammans med dem. Sol i sinnet som sagt. Och bra hundar.