Blogg

Jo då. Det kom inte helt överraskande mer snö. Hanterbara mängder ändå och trafikvarningen drogs in så vi körde dagens driveträning som planerat. Det blev kul, trevligt, utvecklande och snöigt. Efteråt var det skönt med värme. Och nu tar vi april tänker jag. Avrundar mars och all dess nederbörd med ett foto på det vackra […]

Så sitter vi här igen och funderar. Beklagar oss lite över vädret och månaden mars förmåga att sätta käppar i hjulen för vår verksamhet. Vi lusläser smhis förväntade prognos, tittar på snöblasket utanför fönstret och överväger. Blir det snö eller regn, kan vi ha kursen imorgon? Vi slår våra kloka huvuden ihop. Försöker. Fast det

Fjorton kilo uppdämd cockerenergi skuttar i kopplet framför mig. Med galoppspång på stället tar vi oss framåt i snöyran och jag tänker att det inte kommer att gå länge till. Att hålla lilla Till i stillhet. Hon är duktig ändå, accepterar tålmodigt vilan och de korta koppelpromenaderna och jag lovar att henne att hon ska

Visst är det magi. Med ljusa kvällar och långa dagar. Nog för att morgonen blir lite mörkare nu när tiden flyttas om men idag var det klart och sol på uppgång så det märktes inte så mycket i alla fall. Jag hade halva hundflocken med på promenad i mossen när de första solstrålarna silade in

Det här är vintern som vägrar släppa taget. Det känns bekant på något vis. De senaste åren har vinterkylan kommit och hängt i lång fram på våren. Idag skriver jag tjugosjunde mars och marken är vit och termometern långt ner på minussidan. Om knappt tre veckor går avdelningens första jaktprov av stapeln, det känns svårt

Lilla Till har lärt sig hantera livet i tratt och mina vader blir allt blåsare och ömmare. Det hör till. Efter att ha haft smått panik ett par dagar har hon börjat lugna sig, lilla Till alltså. Hon har inte panik av tratten i egentlig mening, den klarar hon bra men hon blir smått panikslagen

Det känns så avlägset. Varma sommarkvällar med myggsurr, svalor och grillen tänd. Som jag längtar. Men kanske är det ändå allra bäst just nu? När allt det varma och ljusa väntar. Jag har sett årets första tussilago. Det är inte långt bort nu. En liten hårt knuten knopp som inte orkat slå ut än. Jag

Det finns inget kvickt i henne, ingen snabbt över henne alls. Hon är en ”slowmotion” unghund och skyndar sig på sitt egna vis. Målmedveten ändå, har sug efter apporterna och ger sig inte i första taget. faktiskt inte alls. Men hon gör det i slowmotion. Vad månde bliva undrar jag och ömsom skakar på huvudet

Det har varit ett par småbökiga dagar. Inget särskilt egentligen mer en känsla av det går trögt. Det känns trögt. Våren till trots. Kanske är den allmänna världsordningens kaos som drabbar så här lite i efterhand? Pandemin, sorg, inflation och huvudvärk sätter sina spår även om man gör sitt bösta för att stå emot. Jag

Den hunden jag släpper iväg först har alltid övertaget. Det tänkte jag på under morgonens rastningsrundor med tillhörande infälld följsamhetsträning. När jag släpper iväg dem en i taget för att rasta sig efter att de varit följsamma en stund är det verkligen så att den hunden om får frikommando först på köpet för ett övertag