Katarina Eriksson

Det är sju och ett halvt år sedan en valpkull såg dagens ljus på Kopparhult men nu var det dags igen. Äntligen kan man tycka. Vi har verkligen väntat länge på att alla stjärnor skulle stå åt rätt håll samtidigt. Hur som helst, nu är de här! Natten till fredagen föddes Jippi och Ymers valpar, […]

Oktober är som bekant här och med den höstmånaden följer en hel del jakter för oss och hundarna. Trevliga dagar där tiden går fort och man är helt bortkopplad från tillvaron som inte ryms i det området där jakten pågår. Ett verkligt avbrott från arbete, pandemier och andra kriser. Jag tror det behövs. Det närmaste

Kvällen i sin linda. Tyst och mörkt med sju lätt snarkande hundar och jag hittade en kvarglömd påse Polly i köksskåpet att ha till teet. Torsdagslyx. Fast mörkret är jag inte helt bekväm med egentligen. Dagarna blir för korta och tiden begränsad, men det är så det blir när oktober släntrar in och hösten tar

Nyss hemkommen från kvällens kurs tittar jag andäktigt på skådespelet som pågår på slottets baksida. Kösystemet verkar fortsatt fungera och fasan efter fasan flyger upp i träden för natten. Nu tycks det döda körsbärsträdet alldeles intill hundgården vara en av favoritplatserna. Kraxande flaxar de upp en i taget och försöker få fäste och hitta balansen

..och den spenderades på jakt. Det har blivit en fin vana nu i höst, en helt vanlig tisdag innebär nu för tiden fågeljakt för oss. Men en del variation är det på tisdagarna trots allt, idag till exempel var tisdagsjakten vikt till ”prövapåjakt” i kursform för några av de kursdeltagare vi har som har som

Jag brer frallor och slottsherren packar bilen. Imorgon bär det av på andjakt igen. I lite annorlunda format den här gången eftersom det är ”vår egen” jakt där våra kursdeltagare som inte haft möjlighet att delta på så många, eller rent av inga, andjakter tidigare ska få möjlighet att pröva sina hundar under jakt. Ett

Måndag morgon igen och ljuset är på väg. Mitt mobila kontor plockas fram och datorn ställs på köksön. Måndag morgon betyder bokföringsmorgon och pappersarbete för min del. Hundarna kikar på mig och undrar om vi inte ska går ut istället. Snart lovar jag. Den svarta långbenta valpen lägger sig tillrätta igen och gnager förstrött på

Vi kämpar mot höken som slug och listig slår fasan efter fasan för oss. Visst är det naturens gång men lika sorgsen blir jag varje gång jag hittar resterna efter en slagen fasan. En efter en blir de föda till den giriga höken som aldrig tycks känna mättad eller förstå att begränsa sig. Det är

Tidig lördagsmorgon och fingrarna smattrar över tangentbordet medan jag ser dagen ljusna utanför. Det ihärdiga regnandet som började i gårkväll tycks ha upphört och naturen är stilla. Nattens rotblöta passade bra eftersom jag tänker ägna dagen bland annat åt att plantera buskar. Fast besluten om att få till en fin fasanbiotop på det lilla området

Ikväll sover den svarta valpen vid mina fötter igen. Trött och nöjd lutar hon sig tillbaka och snarkar lätt. Idag var det ingen monstervarning hos henne, förutom en kort stund under morgonen. Istället har hon varit en riktig pärla de få stunderna vi mötts för en stunds samspråk och mys. Arbetsdagen har varit intensiv så