Katarina Eriksson

Skön söndag igen. Utrymme för träning av egna hundar i kramsnön. Det har tagit hårt på den idag. Snön. Men träningsinspiration är det inget fel på. Den fortsätter toppa trots årstiden. Kanske för att jag har två, snart tre riktigt trevliga unga hundar att utveckla och utbilda. Stundtals blir det dessvärre lite mer åt inveckla […]

Tidig morgon igen. Mörkret och tystnaden, hundarna runt fötterna. Några hjortar skrapande i snön utanför köksfönstret på jakt efter trädgårdens smakfulla rester medan jag fyller vattenkokaren och ställer fram temuggen. Den här tiden är kanske in allra bästa stund på dagen, tillsammans med all andra ögonblick av förnöjsamhet som omfamnar mig under dagarna. Det är

Det är Lyra det. Monarken. Men särskilt motvillig till att vara monark är hon inte. Däremot är hon motvillig till ungefär allt annat hon inte får bestämma över själv. Promenader i femton centimeter snö till exempel. Promenader i regn med. Det hade hon nog gärna avstått och hellre stannat inne på tronen i fåtöljen. Lite

Tankar som rör sig i mig under dagen. Närvaron är där, energin är där. Skaffa ett eget rum i tiden. Värna om det och låt dig inte störas. Vad är drivkraften. Min drivkraft? Att hjälpa andra och göra andra glada. Få hundar och människor att se sitt värde. Vilka egenskaper har jag, vilka egenskaper har

Nu är hon trött igen. Valpen. Och jag tar tillfället att sätta mig ner en stund. Jag såg räven idag igen. En av dem för jag tror de är flera. I hörnet mot mossen. Välpälsad och vacker. Fröken Vi hyser agg mot rävar. På allvar. Raggen står som borst från manken till korset och svansen

Jag svänger benen över sängkanten och låter fötterna möter det kalla golvet och känna in. I mörkret fiskar jag efter min morgonrock och tofflorna att stoppa fötterna i innan jag går ner för trappan och möts av hundarna och dagen. Tacksam över att vakna pigg och glad med en kropp som fortsätter fungera och föra

Lillie har tratt och Lass är verkligen brydd över sin kompis nya utseende. Med någon sorts skräckblandad förtjusning tittar hon på Lillie från sin sida grinden och försöker komma fram till om hon ska vara rädd eller inte. Efter en stund bestämmer hon sig för att Lillie inte är farlig med tratt, bara annorlunda och

En ny dag gryr så sakta. Men än så länge råder ett kompakt mörker utanför fönsterrutan men med snöns hjälp anar jag ändå att gryningen närmar sig. Torrt, rent och kallt och julstämning. Förmodligen borde vi passa på att fira jul nu direkt, när snön och stämningen är på plats men även om jag trivs

Tre dagar utan att skriva ett ord. En övning i tålamod i sig för mig som använder skrivandet och orden för eftertanke och återhämtning. Jag förmodar att det trots det är bra med en paus från det vanliga för att pröva något annat. Det har jag gjort nu, prövat innerstadslivet i Sveroges vackra huvudstad utan