Blogg

Det är lite vinter på besök igen. Lite vitt puder på marken och en förskräckligt isig halka nästan överallt. Det bekommer inte hundarna såklart och inte mig heller så mycket fast ändå mer än jag trott. För nu ikväll protesterar mina ben med nya plötsliga krämpor både här och där. Det är väl så det […]

Vi borde kunnat förutse det. För det var likadant förra vintern fast vi glömt. Sedan all snön smält står det vatten överallt och dikena är fyllda till bredden. Mycket annat är fyllt med förstås. Sorkhål och musgångar bland annat. Och det är då de letar sig in, inte när kylan kommer. Mössen. Dessutom har hundarna

Det är så mycket jag inte vet tänker jag och tittar på min svarta hund när hon kommer tillbaka med dummybollen. Om hundar och så. Ändå vet jag nog rätt mycket för jag har delat stora delar av mitt liv med väldigt många hundar. Men på något märkligt visste jag nästan mest alldeles i början.

Den gula valpen hoppar upp med frambenen i mitt knä och munnen full av mjuk baseboll från Ikea när jag sitter och jobbar. ”Se mig-säger hon, och kasta bollen så vi kan leka lite”. Jag kikar upp från bokföringen jag håller på med och flyttar glasögonen från nästippen upp på huvudet. ”En gång då” säger

Det regnar, och så regnar det ännu mer och så regnar det lite till. Jag glömde förresten. Det blåser med. Rejält. Så kan januari också vara tänker jag och kurar under luvan på min varma och faktiskt vattentäta jacka. Hundarna bryr sig som vanligt särdeles lite om vilket väder det är. Får de gör det

I översvämningen spår finner jag och de två yngsta hundarna mängder av drunknade möss nere i mossen. Skogsmöss och näbbmöss och en och annan sork. Jag är inte lika glad över det som småhundarna är för det är inte det bästa jag vet att få uppblötta möss levererade i handen och jag tycker ännu mindre

Vädret är en upprepning från torsdagens tidiga morgon, det vill säga regnet piskar mot köksfönstret i den nattsvarta morgonen igen. Jag plockar undan det sista av julen och samlar ljusstakar och ljusslingor på bordet. Jag kommer sakna dem lite grand men den tjugondedag Knut är det dags oavsett och jag ser fram emot vad som

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Så rätt och riktigt. I hundträningen med. Fast det är inte alls lika lätt att leva upp till det. Till att börja med måste man ha tillräcklig kunskap om det man gett sig in i för ett veta vad som är rätt att göra. Sedan är det inte

Jag har gjort det igen. Tränat lilla Till och den gula valpen. Det börjar bestämt bli en god och välkommen vana. Jag började dagen med att ta dem med i bilen in till samhället för att posta paket och handla lite. Eftersom det blåste stormbyar i halvmörkret lockade det inte att ge sig ut bland

Nu sover hon vid mina fötter igen, den gula valpen. Tillsynes nöjd med dagen vilket jag också får säga mig vara. Jag mjukstartar det nya året, ett lugnt och fint uppvaknande som till våren kommer att mynna ut i hejdlöst mycket aktiviteter. De flesta jobbrelaterade. Så är det väl för rätt många tänker jag, lite