Katarina Eriksson

Töandet går fort när det väl sätter fart. Här har i stort sett all snön försvunnit på ett par dygn med hjälp av en hel del regn. Resultatet är rejäla översvämningar på åkrar och i diken men det börjar redan dra sig tillbaka. Vågar man hoppas på barmark och vårkänningar efter det tro? Jag har […]

Det sägs att man inte mår bättre än vad ens barn gör. Jag för min del kan intyga att det är så. Dessvärre är det dessutom så att det är svårt att må bättre än vad ens hundar gör. Jag vet att oro är obefogat, det är alltid väldigt mycket bättre att ta skiten när

Det kan man också fundera över. Jag tänker som vanligt på träning av hundarna. Om man ska vara nöjd när något blir bättre fast det ändå inte blir riktigt bra. Eller riktigt som man tänkt. Var drar man gränsen i petigheten och hur exakt ska man vara med detaljer? På förmiddagens runda med de två

Det är skönt att vara igång igen. En vanlig hederlig måndag med en del jobb passar mig utmärkt, idag blev det både en privatelev och kursavslutning för de unga hundarna som jag fått följa sedan tidigt i höstas. Vilken förmån att få följa dem från sex till sju månaders ”valpar” till nu då de är

Jag kommer på mig själv med att längta lite. Efter barmark, vårsol och fågelsång. Grus under skosulorna och långa ljusa kvällar. Vi är på väg däråt nu även om det känns något avlägset i snön. Jag undrar om hundar längtar, om det förstår den känslan. De kanske inte kan längta framåt i tiden men visst

Idag vill det inte sluta snöa. Det har singlat ner hela dagen och bilden av sagolandskapet har bättrats på. Faktiskt en liten känsla av landet Narnia och minnen från barndomens vintrar då det alltid var snö och man åkte skidor, pulka och skridskor och grillad korv på sjön Mjörn samtidigt som man drack varm choklad

Det slog ut mig ordentligt det här viruset. Lagom till jag trodde det var över kom febern tillbaka med full styrka och jag fick vackert krypa tillbaka till soffan. Det bästa med att vara sjuk är att det är så skönt att bli frisk igen. Och nu är jag på rätt väg, kraften och livsandarna

Det är som ett sagolandskap ute nu med snötunga granar och träd och ett tjockt vitt täcke över marken. Ombonat och inbäddat, rent och vitt. Och kanske möjligen något lite i vägen för veckans kurser och planer, men så är det. Vi får ta till en reservplan, det är ju trots allt inte helt oväntat

Om det inte varit för viruset som fått fäste i mig så hade jag med lätta hoppsasteg studsat fram idag och glatts över ljuset som verkligen är på väg tillbaka. Det är ljust till klockan fem nu och dagarna har berikats med en hel timme dagsljus extra. Ljuset är lika uppskattat som alltid denna tiden

Det är den tiden på året nu, när hela matsalsbordet belamras med pappershögar, pärmar och små vita förrymda prickar från hålslaget. Som vanlig är jag sent ute, fixar i sista stund och försöker jobba ikapp sådant jag lagt åt sidan. Och förbannar att jag är så dålig på struktur. Men mitt i kaoset har jag