Katarina Eriksson

Om jag inte vaknar tidigt av mig själv ser unga cockern Lad till att jag gör det. Han är en vanehund och håller hårt på tiderna. Kliver man upp klockan femochtjugofem på vardagarna så gör man det alla andra dagar med tydligen. Han väcker mig genom att slå med tassen på gallret som tjänar som […]

Att kärt barn har många namn har man ju hört. Vår cockerdrottning har fått ett till nu. Det senaste har hon, trots ihärdiga försök till motsatsen från vår sida, lagt på sig några extra kilon. Eller hekton kanske är mer rätt mått på en liten hund i hennes storlek. Syns gör det i alla fall

Jag tar upp lilla Till i famnen, När jag ska lyfta henne från golvet är som en trasdocka och hänger avslappnat åt alla håll. Det är svårt att få grepp. Men jag måste säga att jag gillar hennes avslappnade attityd. Som en raggdollkatt när jag hanterar henna. Oftast. Jag är så nyfiken på vuxna Till

Jag inleder dagen med ytterdörren på vid gavel. Det är somrigt, svalt och ljummet samtidigt. Det regnar med, strilar sakta och behagligt. Jag läser några bloggar och söker inspiration och finner den. Så är dagen igång. Lilla Till kommer in med tungan hängande som en slips på trekvart. Smutsig och blöt är hon med. Ett

Juni rullar vidare och idag är det Sveriges nationaldag. Annandag pingst är det med fast den dagen har nästan fallit lite i glömska. Det har tidigare covidrestriktioner gjort med tänker jag och förvånas lite över hur fort allt kunde falla tillbaka till det gamla. Jag trodde nog att tiden med covid skulle påverka våra vanor

Tidig morgon igen. Släntrar nerför trappan för att släppa ut Lad som inte vill sova längre. Ljumma sommarvindar och solen möter mig utanför möter mig utanför dörren. Man tackar. Årstiden är hänförande från alla håll och jag vill trycka på paus när jag inser att syrenerna också är på väg att blomma ut. I desperation

Jag smyger ner för trappan i den tidiga morgonen. Försöker att inte väcka övriga slottet men det är svårt för jag möts av fem par plirande morgonpigga ögon och glatt viftande svansar nedanför trappan. De fyra yngsta och Mer vaknar med tuppen(eller med mig) och väntar på att få starta dagen. Jag släpper ut dem

Lilla Till är nu helt inslussad i flocken och vistas ett par timmar om dagen tillsammans med de andra hundarna i hundgården. Unga Lad är favoritkompisen och de två har verkligen kul tillsammans. Min, den äldre av de två unga labradortikarna har också blivit en favorit medan lilla Till tycks ha en annan relation till

Det här är fina Hjördis. Hon kommer ur Kopparhults senaste kull efter Ymer och Jippi. Ett och halvt år har hon hunnit bli nu. Hjördis och matte Johanna har varit ute på sin allra första tävling tillsammans. De startade i apellklass spår och det gick alldeles lysande. Vinst och uppflyttning till lägre klass! Hurra så

Även om vädret är ostadigare nu så fortsätter maj plikttroget leverera. Det är frodigt och grönt, bladen har spräckt ut på alla träd utom asparna och möjligen askarna och det är skirt grönt i massa olika nyanser. Jag har bänkat mig med laptoppen på baksidan av slottet, i lä för blåsten med kvällssolen i ansiktet