Blogg

Det kändes i morse när klockan ringde. Att en timme tagit i från oss. Oklart bara vem som tog den. Timmen. Snoozefunktionen användes flitigt innan jag tog sats och kröp fram under täcket en timme för tidigt. Inte ens hundarna var riktigt med på noterna och baby Till såg i det närmaste förvånad ut när […]

Äntligen somnar hon i bädden vid mina fötter och kvällen blir lite mer stilla. Lite lugnare och lite tystare. Men jag gör nog bäst i att sitta kvar på stolen om jag vill bevara lugnet. För hon laddar batterierna fort och är ganska lättväckt. Förmodligen är hon bra mycket tröttare än vad hon vill erkänna

Man kan hålla sig för gapskratt när man snubblar ut i mörkret med valpen för kvällens sista kiss iklädd morgonrock och Birkenstocktofflor och sätter ena foten rakt i en hundbajs modell större. Med hela Birkenstocksandalen inkletad i hundskit svor jag tyst en liten ramsa i mörkret, slängde av mig toffeln på utsidan och släppte in

Just nu verkar det finnas obegränsat med sol. Hela mars har den lyst över oss och det bara fortsätter. Uppskattat såklart. Särskilt av mig som jobbar ute hela dagarna. Små minisolar i form av tussilago pryder vägkanterna nu med och det är tveklöst vår på riktigt. Till helgen blir det sommartid också, vi ställer fram

När jag kommer in tjugotretusenfyrahundrafyrtio steg senare är jag trött och rätt nöjd med dagen. Det är inte baby Till som precis vaknat ur sin skönhetssömn. Tvärtom faktiskt. Jag anlitar bruna Mer som lekfarbror en stund och går ut på gräsmarken. Unga Lad slinker med i bara farten, glider ur hundgården i obevakat ögonblick och

Jag vet inte riktigt vart den här vintern tog vägen. Den gick så fort att jag aldrig ens hann bli riktigt rastlös och trött på mörkret. Nu vet jag inte riktigt var mars tagit vägen heller för tjugoen dagar har glidit förbi med solklara dagar och stjärnklara nätter i en jämn ström av mestadels trivsel.

Vårdagjämning. Söndag och altanhäng. Fjorton grader i skuggan. Nöjd med att ha en bärbar dator så kontoret är flyttbart. För nu vill jag inte sitta inne. Fröken Vi ligger vid fötter och morrar lite dovt. Någon, enligt Vi,  obehörig rör sig på grusvägen utanför slottsträdgården och jag lyfter blicken för att se. En häst med

Vi har passerat mitten av mars. Alla vårtecken utom sädesärlorna är på plats. Dagarna nära på glider mig ur händerna fast jag anser mig skynda långsamt. Fortfarande lyser några vita snöfläckar på skuggiga platser. Så fröken Vi är nöjd. Hon rullar sig noggrant och njutningsfullt. I går rullade hon ner i diket i bara farten.

Så var våren tillbaka med kraft igen. Sol och tio grader och jag har satt penseér och minipåskliljor i blomlådorna. Plantorna ser futtiga ut nu men lär växa till sig och fylla ut lådorna. Baby Till hjälpte till tillsammans med Mer. Lite mer av stjälp än hjälp kanske men hon brände i alla fall rätt

Regn och rusk höll oss sällskap på eftermiddagens kurs. Till viss del i alla fall. Det var längesedan sist för vi har inte haft någon nederbörd alls på hela mars. Inte blev det mycket nu heller men tillräckligt för att det skulle bli blött och kallt. Inne i stugvärmen tinande vi ändå upp fort igen